Det var ett tag sen...
Det var ett tag sen jag skrev. Varför förklarar jag en annan gång, om det nu finns nån förklaring.
Jag börjar fundera mer och mer på vem jag är. Det låter kanske konstigt, och väldigt olikt mig. Jag e ju jag, såklart. Men vad tycker jag om?
Ibland önskar jag att jag levde förr. På det glada 70-talet. Det låter oxå väldigt olikt mig.
Jag skulle vilja sitta i en park och röka brass och lyssna på visor. Olikt mig igen. Jag som drar på ögonbrynen när jag ser folk som tar en bärs på en onsdag, och får dåligt samvete när jag själv hevat i mig så mycktet som en hel cider på en kväll. Sen kan jag inte hålla min ilska borta när jag ser drägg som dricker i parken, utan min höga moral vill helst av allt ringa polisen och tipsa om att "folk dricker på allmän plats". Det är jag det. Eller?
Jag vet inte, men lite självironi är bra att ha.
Hur som helst så gillar jag utsvängda byxor och folkmusik. Mest gamla fina visor som "Cecilia Lind", "Tusen bitar", "Flickan och kråkan", "Trubbel" och många många fler. Jag tycker även att progg e ganska bra, tror jag iaf.
Nä, livet är allt bra sorgligt. Man är sällan på rätt plats vid rätt tillfälle. Nu för tiden finns det festivaler och andra hemska superi-musik arrangemang. Jag vill vara lite mer ren och hel, om man säger så. Dessutom finns ingen riktigt bra vissångare...det skulle vara Håkan isf, men han e mer pop. Och jag e ju ingen poppare precis, eller?
Sluta stoppa in alla människor i fack. Jag tillhör nämligen inget speciellt fack. Jag är jag och jag är den person jag känner för att vara just vid tillfället. Men jag tror inte det finns nån på denna jord som stoppar in alla människor i så många olika fack som jag. Synd bara att jag inte kan stoppa in mig själv i nåt.
/En fundersam Ellen
Jag börjar fundera mer och mer på vem jag är. Det låter kanske konstigt, och väldigt olikt mig. Jag e ju jag, såklart. Men vad tycker jag om?
Ibland önskar jag att jag levde förr. På det glada 70-talet. Det låter oxå väldigt olikt mig.
Jag skulle vilja sitta i en park och röka brass och lyssna på visor. Olikt mig igen. Jag som drar på ögonbrynen när jag ser folk som tar en bärs på en onsdag, och får dåligt samvete när jag själv hevat i mig så mycktet som en hel cider på en kväll. Sen kan jag inte hålla min ilska borta när jag ser drägg som dricker i parken, utan min höga moral vill helst av allt ringa polisen och tipsa om att "folk dricker på allmän plats". Det är jag det. Eller?
Jag vet inte, men lite självironi är bra att ha.
Hur som helst så gillar jag utsvängda byxor och folkmusik. Mest gamla fina visor som "Cecilia Lind", "Tusen bitar", "Flickan och kråkan", "Trubbel" och många många fler. Jag tycker även att progg e ganska bra, tror jag iaf.
Nä, livet är allt bra sorgligt. Man är sällan på rätt plats vid rätt tillfälle. Nu för tiden finns det festivaler och andra hemska superi-musik arrangemang. Jag vill vara lite mer ren och hel, om man säger så. Dessutom finns ingen riktigt bra vissångare...det skulle vara Håkan isf, men han e mer pop. Och jag e ju ingen poppare precis, eller?
Sluta stoppa in alla människor i fack. Jag tillhör nämligen inget speciellt fack. Jag är jag och jag är den person jag känner för att vara just vid tillfället. Men jag tror inte det finns nån på denna jord som stoppar in alla människor i så många olika fack som jag. Synd bara att jag inte kan stoppa in mig själv i nåt.
/En fundersam Ellen
