Det kan aldrig bli bättre än såhär
Fredag kväll...Liseberg...höst....Håkan....det kan faktiskt inte bli bättre än såhär.
Det kändes i luften, det hördes i rösten, det pirra i magen, det kändes i hjärtat och kanske mest av allt det kändes i kroppen. När Håkan och hans band spelar och sjunger så kan jag inte stå still, så e det bara. Är det en lugn låt så står jag och gungar i takt med musiken, är det däremot en snabb svängig låt så gör jag allt annat än står still. Det var en gubbe i 35 års åldern, ja han får lov att kallas gubbe trots att Håkan e 34 och är allt annat än gubbe, som stod helt still. Jag förstår inte hur man kan det, jag försökte göra mitt bästa under en låt för att inte störa honom med mitt hoppande/dansande/sjungande, men det gick inte så bra. Till slut explodarede jag när Känn ingen sorg för mig Göteborg studsade från scenen rakt in i mitt hjärta och vidare ner i benen. Fan vad jag studsade och sjung. Jag njöt i fulla drag.
När kvällen närmade sig sitt slut och Håkan rundade av med Vi två 17 år så stod jag helt ensam i min fina nöjespark och saknade nån väldigt mycket. Men jag var lycklig. Ensam eller inte, det finns nog ingen som känner precis som jag när det gäller Håkan, så att vara ensam i det ögonblicket var nog det enda rätta.
Jag är allt bra glad att jag föddes under denna fantastiska epok då Göteborg fick en skön snubbe som kan förgylla en hel stads liv. Att han dessutom är Gaisare är lixom pricken över i:et.
För övrig så ska jag träna snart. Undra om Lina vill med?...hon jobbar säkert =(....aja kan ju fråga iaf. Saknar henne så mycket när hon jobbar helg. Trök. Vill ju dra till Nef med henne nån gång.
Längesen Annicka va hemma, tänk va kul om vi kunde gå ut alla tre?! Ha en riktig mys dag med massa prat mat och vin. Så får det bli snart mina vänner.
Många goa kramar från En kärleksfull Ellen
Det kändes i luften, det hördes i rösten, det pirra i magen, det kändes i hjärtat och kanske mest av allt det kändes i kroppen. När Håkan och hans band spelar och sjunger så kan jag inte stå still, så e det bara. Är det en lugn låt så står jag och gungar i takt med musiken, är det däremot en snabb svängig låt så gör jag allt annat än står still. Det var en gubbe i 35 års åldern, ja han får lov att kallas gubbe trots att Håkan e 34 och är allt annat än gubbe, som stod helt still. Jag förstår inte hur man kan det, jag försökte göra mitt bästa under en låt för att inte störa honom med mitt hoppande/dansande/sjungande, men det gick inte så bra. Till slut explodarede jag när Känn ingen sorg för mig Göteborg studsade från scenen rakt in i mitt hjärta och vidare ner i benen. Fan vad jag studsade och sjung. Jag njöt i fulla drag.
När kvällen närmade sig sitt slut och Håkan rundade av med Vi två 17 år så stod jag helt ensam i min fina nöjespark och saknade nån väldigt mycket. Men jag var lycklig. Ensam eller inte, det finns nog ingen som känner precis som jag när det gäller Håkan, så att vara ensam i det ögonblicket var nog det enda rätta.
Jag är allt bra glad att jag föddes under denna fantastiska epok då Göteborg fick en skön snubbe som kan förgylla en hel stads liv. Att han dessutom är Gaisare är lixom pricken över i:et.
För övrig så ska jag träna snart. Undra om Lina vill med?...hon jobbar säkert =(....aja kan ju fråga iaf. Saknar henne så mycket när hon jobbar helg. Trök. Vill ju dra till Nef med henne nån gång.
Längesen Annicka va hemma, tänk va kul om vi kunde gå ut alla tre?! Ha en riktig mys dag med massa prat mat och vin. Så får det bli snart mina vänner.
Många goa kramar från En kärleksfull Ellen
Kommentarer
Trackback
