Om du vill ha mej, nu kan du få mig så lätt
Lördagen den 12:e april 2008 klockan 19.30 stod scandinavium nästan fullt. Arenan i Göteborg hade denna lördag kväll fyllts med hopp och förväntan, glädje och vänskap. Det var konsert som gällde. Skinnjackorna var på, converse skorna slarvigt snutna och kinderna var målade med svart kajal där det stod "Håkan <3".
En kvart tidigare hade planen utanför fyllts med människor som stod i små grupper och från spårvagnen klev det av ett gäng killar som nynnande på "visa vid vindens ängar". Solen sprack igenom molnen som innan hade fyllt aprilhimelen och värmde människorna som stod där och väntade. Vad som skulle ske denna kväll var inget annat än ett historiskt mästerverk. Håkan Hellström, 34, skulle uppträde för ett fullsatt scandinavuim och humöret var liksom förväntningarna, på topp.
Det var inte bara popparfjortisarna som hade tagit sig hit denna kväll, bänkraderna fylldes av människor i 20,30,40 och till och med 50 års åldern. Alla var där, och dom som inte var det missade nåt.
Efter en stunds väntan snubblade Håkan in på Scenen och in i mitt hjärta, han ramlade aldrig ut igen. Han förblir sittandes på scenkanten sjungande "Kärlek är ett brev skickat tusen gånger" eller hoppandes "Känn ingen sorg för mig Göteborg". Det spelar egentligen ingen roll, jag har ett minne med mig som aldrig kommer suddas ut. Och om det nånsin gör det, är jag såpass gammal att jag fört min berättelse vidare till både barn och barnbarn. För kvällen när Håkan tog Göteborgarna med storm, är värd att minnas.
Tack Håkan, du är mer Göteborg för mig än kopparmärra, du är allt en stad behöver.
/Eran Håkan-älskare
En kvart tidigare hade planen utanför fyllts med människor som stod i små grupper och från spårvagnen klev det av ett gäng killar som nynnande på "visa vid vindens ängar". Solen sprack igenom molnen som innan hade fyllt aprilhimelen och värmde människorna som stod där och väntade. Vad som skulle ske denna kväll var inget annat än ett historiskt mästerverk. Håkan Hellström, 34, skulle uppträde för ett fullsatt scandinavuim och humöret var liksom förväntningarna, på topp.
Det var inte bara popparfjortisarna som hade tagit sig hit denna kväll, bänkraderna fylldes av människor i 20,30,40 och till och med 50 års åldern. Alla var där, och dom som inte var det missade nåt.
Efter en stunds väntan snubblade Håkan in på Scenen och in i mitt hjärta, han ramlade aldrig ut igen. Han förblir sittandes på scenkanten sjungande "Kärlek är ett brev skickat tusen gånger" eller hoppandes "Känn ingen sorg för mig Göteborg". Det spelar egentligen ingen roll, jag har ett minne med mig som aldrig kommer suddas ut. Och om det nånsin gör det, är jag såpass gammal att jag fört min berättelse vidare till både barn och barnbarn. För kvällen när Håkan tog Göteborgarna med storm, är värd att minnas.
Tack Håkan, du är mer Göteborg för mig än kopparmärra, du är allt en stad behöver.
/Eran Håkan-älskare
Kommentarer
Trackback
