elenorandersson

Jag e trött. Tröttare än när Josef (såklart) vandrade från Nasaret till Betlehem för att skattskriva sig. Eller var det tvärt om?! Jag fick nog bara vg i religion tror jag. Eller så e jag bara väldigt trött. För hade någon frågat mig vad jag heter skulle jag tveka. Orkar lixom inte tänka efter. Det har varit en jobbig vecka. Jätte jobbig. Men en ännu värre dag.

Jag har förmodligen skrivit min sämsta tenta hitills. Kanske inte så konstigt med tanke på att jag knappt pluggat. Men ändå, jag borde vara bättre. Hoppas jag klarar den iaf. Jag har varvat att ta halv sju bussen på morgonen till Borås för att plugga med att ta nio bussen hem från jobbet på kvällen. Idag har jag bara jobbat. Skönt, om det inte hade varit för det jävla Capitex datasystemet som krascha. Jag har varit trött och sliten, inte presterat så bra förän i slutet när en ljuspunkt kom. En kund gav mig grymt mycket beröm och lovord inför min framtida karriär så jag, tro det eller ej, blev generad. Jag satt där med luren i handen å visste inte riktigt vad jag skulle svara. Hade jag haft tillräckligt kläm på hur de nya telefonerna funkar skulle jag sätta på speakern så att cheferna kunde höra, för från dom får man ju ingen kred direkt.
Dagen fortsatte med att datasystemet fick fnatt och jag bestämde mig för att det va dags att gå hem. Jag gick genom ett regnigt Örgryte för att att ta vagnen från sankt sigfridsplan. Givetvis var det något fel på 5:ans spårvagn så jag fick stå där å frysa en halvtimma, för att sedan dra mig igenom ett sunkigt Nordstan som hade blivit fyllt med fredagsfjortisar och emos som skulle shoppa repektive något annat (jag vet inte vad eller varför emosarna e där). Jag missade inte bussen iaf. Tur det.

En bra grej som har hänt idag var att jag fick hämtat ut biljetterna till Håkan. Damen, kvinnan, tjejen, kärringen eller vad det nu var som satt innanför glaset var sur som billigt vin och försökte impa genom att inte titta på tangentbordet när hon skrev. När hon upptäckte att jag och min arbetskamrat inte blev impade försökte hon sätta dit mig genom att jag va tvungen att ha bokningsnummret för att hämta ut biljetterna. När vi löst promblemet tjata hon om nån pinkod. Som jag naturligtvis inte heller hade, (vem kommer ihåg 30 siffror i huvudet bara sådär?), hon talade inte om att det gick lika bra med leg förän jag bad om att få prata med någon annan. Hur som helst så ligger biljetterna i tryggt förvar hemma hos mig nu.

Det som återstår av kvällen är förmodligen att titta på tv, dricka läsk och smaska chips. Jag orkar nämligen inte gå utanför dörren, eller lyfta mig från soffan. Så vill ni mot all förmodan ha tag i mig så kom till skinnsoffan i högra hörnet, där ligger jag och pyser såhär en fredagskväll i april.

//Eran trötta mäklar-Ellen