Jag tror jag tror på sommaren...
Så var den här till sist. Som jag har längtat!
Lagom till att sommaren kom, blev jag sjuk. Sitter här med halsont och feber när vädret är strålande. Min vanliga otur.
Midsommarafton firades på landet med god mat, trevligt folk och lekar. Lika kul som alltid.
På söndagen fyllde syrran 25 och detta frirades med ett besök på hamnkrogen i Gottskär. Mysigt som bara den.
Nedan följer lite bilder. De flesta förklarar sig själva, om inte så får ni gissa.
Kramar Ellen
Lagom till att sommaren kom, blev jag sjuk. Sitter här med halsont och feber när vädret är strålande. Min vanliga otur.
Midsommarafton firades på landet med god mat, trevligt folk och lekar. Lika kul som alltid.
På söndagen fyllde syrran 25 och detta frirades med ett besök på hamnkrogen i Gottskär. Mysigt som bara den.
Nedan följer lite bilder. De flesta förklarar sig själva, om inte så får ni gissa.
Kramar Ellen
Trötter
Nu är jag banne mej trött. Jag sliter verkligen, kämpar som bara den. Utan resultat. Idag fick jag reda på att jag inte får något jobb på Bjurfors. Men det va ganska väntat. Trots detta, jobbade jag till klockan åtta idag. Utan lön. På sista visningen va jag så trött att jag mest stod i ett hörn och gäspade, kände mig som världens sämsta mäklare. Men dom skulle bara veta. Jag har stressat hela dagen, att äta och gå på toaletten är inte längre väsentliga saker som man hinner med på dagarna. Det får vänta.
Så kvart över åtta tog jag trötta steg upp för trappan, hasade mig in in i lägenheten...in på toaletten och sen till köket för att trycka i mig mackor som Linus hade gjort. Nu, äntligen ska jag sova. Synd bara att dagarna bli så korta. Jag hinner ju inte med mycket på fritiden direkt. Imon börjar dagen med ett tillträde på banken i Lerum...sen ska jag vidare på ett tillträde i väster. Sen ber jag till Gud att jag ska hinna äta lunch. Men nu vill jag bara sova.
Godnatt mina vänner!
Kramar Ellen
Så kvart över åtta tog jag trötta steg upp för trappan, hasade mig in in i lägenheten...in på toaletten och sen till köket för att trycka i mig mackor som Linus hade gjort. Nu, äntligen ska jag sova. Synd bara att dagarna bli så korta. Jag hinner ju inte med mycket på fritiden direkt. Imon börjar dagen med ett tillträde på banken i Lerum...sen ska jag vidare på ett tillträde i väster. Sen ber jag till Gud att jag ska hinna äta lunch. Men nu vill jag bara sova.
Godnatt mina vänner!
Kramar Ellen
SATC & mat
Jag går hem från jobbet, samma väg som vanligt. Men det här dagen regnar det. Det luktar sommar när dropparna träffar asfalten och jag går som i en drömvärld genom stans finaste villakvarter. Plötsligt ser jag en fågelunge. Den sitter på marken och piper efter sin mamma. Mamman kommer flygande med mat, men hindras av alla cyklister som svischar förbi. Jag stannar och tittar en stund, sen går jag vidare. När jag kommit en bit bort, vänder jag mig om, går med raska steg mot den lilla fågelungen, ställer bort min väska och sätter mig på på huk, jag är rädd, blundar när jag tar den lilla, lilla kroppen i min hand, den är så lätt att jag knapt känner den. När jag sätter den på muren, slår mig tanken hur jag kan vara så upptagen med mina egna problem, att jag går rakt föbi en liten fågel, som behövade min hjälp. Att jag dessutom är rädd för det lilla fjuniga rundstycket får mig att känna mig dum.
När jag kommer hem lagar jag lite lunch, hann inte äta på jobbet. Sen sätter jag mig i soffan och tittar på satc, sista skivan. Jag gråter flera gånger. Jag vet inte varför. Men jag kan inte sluta tänka på den lilla fågelungen.
Ibland önskar jag att någon lyfte upp mig på muren, räddade mig från alla cyklister. Men framförallt så önskar jag att jag kunde sluta tycka så förbannat synd om mig själv. För jag är inte upptagnare än att jag kan hjälpa någon som behöver min hjälp.
/Ellen
När jag kommer hem lagar jag lite lunch, hann inte äta på jobbet. Sen sätter jag mig i soffan och tittar på satc, sista skivan. Jag gråter flera gånger. Jag vet inte varför. Men jag kan inte sluta tänka på den lilla fågelungen.
Ibland önskar jag att någon lyfte upp mig på muren, räddade mig från alla cyklister. Men framförallt så önskar jag att jag kunde sluta tycka så förbannat synd om mig själv. För jag är inte upptagnare än att jag kan hjälpa någon som behöver min hjälp.
/Ellen
