elenorandersson

Så var det dags att vända blad. Jag börjar inse att allting tar slut, förr eller senare. Om man vill det eller ej. Det är nog bäst att vänja sig. Ingenting varar för evigt.

Inte heller skolan varar för evigt. Idag skrev jag min sista tenta, kanske någonsin, kanske bara för ett tag. Det kändes bra i alla fall. Bra i den mening att jag tror att jag klarar den. Mindre bra att jag lämnar en rolig och lärorik tid bakom mig. Skolans väggar fungerar som en skyddande borg, man vet vad man har, men inte vad man får.

Det sistnämnda gäller inte bara skolan, utan hela livet.

Just nu känns det som om jag inte har någonting. Alltså kan jag bara få saker från och med nu. Jag vet vad jag har (ingenting), men jag vet inte vad jag får (någonting kommer jag ju att få, eller?).

Förra kapitlet hade inget roligt slut. Jag var mest ledsen, stressad och inte ens examensfesten var rolig. På nåt sätt så känns det som om det bara kan bli bättre. Men det kanske dröjer.

Sommarens planer är att jobba gratis och bo hemma. Inget annat planerat faktiskt. Och jag tycker att det är ganska skönt. I natt ska jag sova gott, det har jag längtat efter länge.



Jag hoppas att nästa kapitel får ett lyckligt slut!

Kram Ellen