En dag på jobbet
Idag ville jag inte gå till jobbet. Det bar mig emot att kliva upp ur sängen, ännu mer att gå och lägga mig kvällen innan. Denna veckan blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Men jag fick en bra avslutning, tack vare Elsa.
Denna underbara gamla dam fick mig att inse att det faktiskt finns fördelar med mäklaryrket. Denna annars så hatade yrkesgrupp, får stå ut med mycket skit från olika håll. I Tisdags kunde man läsa i tidningen om en ung mäklar-kvinna i GBG som hade blivit mordhotad. Min chef kastade en blick på tidningen och konstaterade att "det där kommer bli vanligare och vanligare". Kul yrke tänkte jag, och började arbeta...min första dag på kontoret.
Tillbaka till Elsa. Idag skulle jag följa med en kollega på två intag. När vi kommer fram till den första är det ingen som öppnar, dom har antingen glömt av att vi skulle komma eller så skiter dom i det. Hungrig och less på otrevliga kunder beger vi oss till en gammal dam som "kanske" ska sälja sin bostad. Med iställd radar på att det inte kommer bli skarp läge irirrar vi omkring och letar efter en adress som inte finns. Ännu en underbar kund tänker vi. Ack så rätt vi hade. När vi väl fick rätt adress möttes vi av en doft av nybakat redan på parkeringen, ju närmare lägenheten dessuto starkare blev doften. När en gammal söt dam öppnar och bjuder in oss på kaffe och nybakde bullar, som smakde fantastiskt gott, kan det liksom inte gå fel. Det slutade med att damen skrev på och vi skildes med en kram.
Mer sånna kunder tack!
Kramar från Ellen
Denna underbara gamla dam fick mig att inse att det faktiskt finns fördelar med mäklaryrket. Denna annars så hatade yrkesgrupp, får stå ut med mycket skit från olika håll. I Tisdags kunde man läsa i tidningen om en ung mäklar-kvinna i GBG som hade blivit mordhotad. Min chef kastade en blick på tidningen och konstaterade att "det där kommer bli vanligare och vanligare". Kul yrke tänkte jag, och började arbeta...min första dag på kontoret.
Tillbaka till Elsa. Idag skulle jag följa med en kollega på två intag. När vi kommer fram till den första är det ingen som öppnar, dom har antingen glömt av att vi skulle komma eller så skiter dom i det. Hungrig och less på otrevliga kunder beger vi oss till en gammal dam som "kanske" ska sälja sin bostad. Med iställd radar på att det inte kommer bli skarp läge irirrar vi omkring och letar efter en adress som inte finns. Ännu en underbar kund tänker vi. Ack så rätt vi hade. När vi väl fick rätt adress möttes vi av en doft av nybakat redan på parkeringen, ju närmare lägenheten dessuto starkare blev doften. När en gammal söt dam öppnar och bjuder in oss på kaffe och nybakde bullar, som smakde fantastiskt gott, kan det liksom inte gå fel. Det slutade med att damen skrev på och vi skildes med en kram.
Mer sånna kunder tack!
Kramar från Ellen
Kommentarer
Trackback
