Golden Chez
För tre år sedan ringlade kön lång till utestället The Golden Days. Kön fylldes runt 23 tiden av något berusade ungdomar som bad till gud att deras falskleg skulle funka och att vakten skulle vara snäll att släppa in dom trots sin ringa ålder av 17 vårar. En av de där ungdomarna var jag. Jag hade tur (mestadels) att komma in lagom för att delta under happy hour då en drink bara kostade 33 kr. Livet lekte, spriten flödade, dansgolvet gungade av skakdae rumpor och glada miner. Det va tider det. Aldrig har det varit så roligt att gå ut som när man va 17. På "min" tid gällde The Golden Days, idag är det Chez Amiz som gäller för förväntansfulla 17 åringar som njuter av det föbjudna livet kring bardisken. Jag vill passa på att nämna att det inte bara är 17 åringar som rörde sig på "Golden" eller "Chez" det finns en del andra människor som tycks roa sig av stämningen på "inne" krogarna. Antagligen de som aldrig gick ut när de va 17. Jag ska säga att jag har infunnit mig på Chez i äldre dagar, men avlägsnat mig när jag känt mig illa till mods över att få blickar som frågar "vad gör du här, pensionär?". Jag ler inombords när jag tänker på att dagens 17 åringar förmodligen upplever det som jag gjorde på Golden för tre årsedan, jag unnar dom det. Och till alla dom som inte är 17 och hängder där ändå, passa på, det är bättre att va på ett 17 ställe när man e 20 än ett 20 ställe när man 40!
/hemmarsittar Ellen
/hemmarsittar Ellen
Kaos
Ett ord kan beskriva mitt liv just nu, kaos. Allt är helt tokigt för tillfället. Det går knappt att ta sig någonstans i huset, eftersom vi har en målare som inte målar utan bara kommer hit och ställer upp sina grejer. Jag har haft en liten otursdag idag oxå, vilket får humöret att sjunka ännu lägre. Jag tror jag har ändrat mig angående vilken tapet jag vill ha (igen!), nu lutar det åt en grå/silvrig med mönster och gråa väggar. Vi får se, jag hinner säkert ångra mig en gång till.
Imon ska jag jobba kväll för första gången, hur det nu ska gå. Känns riktigt trist att jobba när alla andra har slutat. Dessutom går det inte att maila (nån som vet varför?) till jobbet, så jag vet inte när jag ska börja. Tror det är nåt knepigt med hotmail och msn, youtube e tydligen oxå nere, vad e det som händer egentligen? Jag har ifs inte haft tillgång till data pga. renoveringen men nu när jag väl har det så funkar ingenting. Typiskt.
Aja man får se fram emot helgen, som bjuder på ännu en födelsedag (pappas). Ska köpa present till honom nån dag när jag får tid. Gav en försenad present till pojkvännen idag, en digitalkamera blev det. Hoppas han blir nöjd med den. Men vad 17 ska man köpa till sin pappa? Jag har köpt ett par långkalsonger med älgar på, funderar på att köpa cognacs glas oxå, tror inte han har det.
Nu ska jag sova, alldeles försent som vanligt. Godnatt mina nära och kära. Sov så gott allesammans.
/En trött Elenor
Imon ska jag jobba kväll för första gången, hur det nu ska gå. Känns riktigt trist att jobba när alla andra har slutat. Dessutom går det inte att maila (nån som vet varför?) till jobbet, så jag vet inte när jag ska börja. Tror det är nåt knepigt med hotmail och msn, youtube e tydligen oxå nere, vad e det som händer egentligen? Jag har ifs inte haft tillgång till data pga. renoveringen men nu när jag väl har det så funkar ingenting. Typiskt.
Aja man får se fram emot helgen, som bjuder på ännu en födelsedag (pappas). Ska köpa present till honom nån dag när jag får tid. Gav en försenad present till pojkvännen idag, en digitalkamera blev det. Hoppas han blir nöjd med den. Men vad 17 ska man köpa till sin pappa? Jag har köpt ett par långkalsonger med älgar på, funderar på att köpa cognacs glas oxå, tror inte han har det.
Nu ska jag sova, alldeles försent som vanligt. Godnatt mina nära och kära. Sov så gott allesammans.
/En trött Elenor
Meat
Detta har varit en jätte trevlig helg. Den började bra med middag hos en tjejkompis och fortsatte med en trevlig melodifestival kväll hemma hos mig. Idag har vi firat en viss födelsedag, trots att han fyller år först i morgon. Dessvärre har jag inte köpt nån present. Men det kommer...
Jag sitter här mätt och glad efter en utsökt middag med grillad oxfilé, vitlökssmör, bearnaisesås och pommes, för att sedan klämma i mig lite marängsviss...nyttigt! Jag ska njuta av denna ovanligt trevliga helg en stund till innan jag beger mig i säng för att vakna upp och börja den trista vardagen med pluggande, jobbande och alldeles för lite sovande.
Jag vill avsluta detta lilla inlägg med att informera er om att om jag vore miljonär, skulle jag äta oxfilé ofta. Det finns inget som slår smaken av mört, grillat kött. Vegitarianer borde ätas upp.
/En proppmätt Ellen
Jag sitter här mätt och glad efter en utsökt middag med grillad oxfilé, vitlökssmör, bearnaisesås och pommes, för att sedan klämma i mig lite marängsviss...nyttigt! Jag ska njuta av denna ovanligt trevliga helg en stund till innan jag beger mig i säng för att vakna upp och börja den trista vardagen med pluggande, jobbande och alldeles för lite sovande.
Jag vill avsluta detta lilla inlägg med att informera er om att om jag vore miljonär, skulle jag äta oxfilé ofta. Det finns inget som slår smaken av mört, grillat kött. Vegitarianer borde ätas upp.
/En proppmätt Ellen
Cruellen
Jag ska nog byta namn till Cruellen Devil Fromhell. Vissa fattar varför, andra fattar ingenting. För er som inte förstår varför skall jag dra en snabb liten förklaring, en logisk sådan. Jag heter Elenor, kallas för Ellen (sen bardomens tider), jag har krulligt hår (egentligen) ---->Cruellen. Jag har haft en favorit tröja där det stod "Angel" och blev därför kallad för Ellie the Devil i skolan (ni måste verkligen ha älskat mig!), därav namnet Devil. På gymnasiet när jag hade tråkigt (vilket jag ofta hade) satt jag på lektionerna och skrev mitt namn femhundraelva gånger. En dag såg jag plötsligt likheten mellan mitt efternamn Fromell och Ellen "from hell", och där kom den sista namnförklaringen till mitt namnbyte, Fromhell. Plötsligt börjar jag inse att mitt namn indikerar på en viss aning av elakhet, har jag verkligen varit så elak? Eller är jag det fortfarande? Själv har jag alltid uppfattat mig som en väldigt snäll person och gör så än idag.
Ikväll blir det latjolajban. Jag ska på kalas hos en gammal vän, där skall jag träffa yttligare en gammal vän och några andra folk som utfyllnad. Jag ska dessutom ta i ordentligt för jag har två cider kvar sen x-mas utgåvan som jag ska kalasa på (är nykterist annars). Håll i hatten ikväll blir det partaj!
/Cruellen
Ikväll blir det latjolajban. Jag ska på kalas hos en gammal vän, där skall jag träffa yttligare en gammal vän och några andra folk som utfyllnad. Jag ska dessutom ta i ordentligt för jag har två cider kvar sen x-mas utgåvan som jag ska kalasa på (är nykterist annars). Håll i hatten ikväll blir det partaj!
/Cruellen
Längtan om evigheten
Tänk om du fick välja den där bästaste bästa stunden i ditt liv och göra den till en evighet. Jag vet faktiskt inte vad jag hade valt då. Det som ploppar upp i mitt huvud sådär direkt är tre saker, 1. När jag va liten och vi åkte till landet på fredag eftermiddag och köpte med oss god mat och avnjöt kvällen skrattandes bredvid min syster i trädgården för att se mamma & pappa dricka en glas vin och se hur solen sakta gick ner bakom trädtopparna. Vi var glada, hela familjen, t.o.m. hunden gjorde små glädjeskutt på gräsmattan. 2. Jag rider på en alldeles speciell häst och bredvid mig har jag min bästa vän, vi njuter av ljudet från travande hovar, och solen som tränger sig igenom springan i ridhjälmen, vi ser varandra knappt, men vi vet att den andre är där, för vi är alltid där för varandra. 3. Jag går hand i hand med killen i mitt liv, människan som känner mig allra bäst, ingen kan få mig att skratta som honom, ingen kan få mig att gråta för så värdelösa saker som han kan. Vi går genom Lysekils gator, huset ligger tätt och man känner knappt vindarna från havet, det enda man känner är värme och en doft av salt. Vi stannar vid hamnen för att se när färgan går över till Fiskebäckskil och liksom de trogna fiskmåsarna som sitter bredvid oss på kajen, kommer vi förmodligen alltid att titta ut över havet tillsammans, vårat hav av känslor för varandra.
Nog med romantiskt tjafs. Ikväll blir det lost (såklart). Vissa påstår att man lika gärna kan ladda ner det, men jag hävdar envist att det inte är samma sak. Man måste se det på TV. Punkt slut.
Ska jag träna ikväll? Vet inte, får se om det dyker upp nåt annat.
Puss & kram från En Ellen som älskar solen (solen var den enda gemensamma nämnare i mina tre val)
Nog med romantiskt tjafs. Ikväll blir det lost (såklart). Vissa påstår att man lika gärna kan ladda ner det, men jag hävdar envist att det inte är samma sak. Man måste se det på TV. Punkt slut.
Ska jag träna ikväll? Vet inte, får se om det dyker upp nåt annat.
Puss & kram från En Ellen som älskar solen (solen var den enda gemensamma nämnare i mina tre val)
Utomjordingarna har landat
Jag är trött efter jobbet, småspringer för att hinna med blå express vid nisse terminalen, hör konstiga ljud på avstånd, kommer in genom centralen och möts av något eller några som inte liknar homosapiens det minsta.
Min första tanke är, vart har jag hamnat? Är inte detta Göteborgs bussterminal? Jag slår snabbt bort mina funderingar om en eventuell kidnappning från ovan, och stirrar på det jag har framför mig. Min blick fastnar på ett par stora, klumpiga, svarta saker som blänker och det sitter på en av figurernas fötter. Blicken vandrar vidare uppåt och det jag ser är svart, svart lack, svart läder och nitar. En och annan har en extremt färgglad accessoar eller tjock korv som hänger från huvudet. Dom liknar varandra, jag skulle förmodligen inte kunna se skillnad om jag var en av dom. Deras läten var fruktansvärda och dom bildade en slags obehaglig stämning på terminalen. En bekant känsla for genom kroppen och jag kom på att jag sett dom (eller några liknande) vid trappan innanför pissetunneln till nordstan en dag tidigare. Dom rör sig ofta i grupp och är ganska högljudda, du känner lätt igenom dom genom deras "annorlunda" utseende. Är det verkligen människor jag ser? Svaret är nej. Det är esteter (emos eller vad jag nu ska kalla dom). En sort som vill vara annorlunda, men är precis som alla andra. Deras självförtroende är obefintligt och dom gömmer sig bakom en mask där alla är välkomna. Alla som skär sig i armarna. Förmodligen så tittar dom sig i spegeln, ogillar det dom ser, och istället för att inse "jag är inte snyggare än såhär", försöker dom göra sig så fula som möjligt, för då kan dom ju bara bli snyggare. Jag tycker uppriktigt sagt synd om dom. Det kan inte vara roligt att hänga på bussterminalen/nordstan med ett gäng utspökade typer som inte har det minsta självförtroende, eller ens tro på framtiden. Det är personer med hög kapacitet som minimiserar den och totalt skiter i omvärlden och därmed skolan. Istället för att umgås och ta efter folk med bra självförtroende en positiv framtids tro och en sund inställning till livet, umgås dom med personer som är precis som dom själva och värre där till. Det smittar av sig. Olyckliga ansikten som skriker efter hjälp men ingen vill hjälpa dom.
Tanken om vad dom har för föräldrar slår mig och det skrämmer mig att svaret i de flesta fall blir "normala" föräldrar, eller till och med föräldrar med gott ställt, bra jobb och en go familj. Men hur i hela fridens namn kan man låta sitt barn förstöra sig själv sådär? Jag tycker att det är varje vuxen människas skyldighet och hjälpa barn och ungdomar i den mån man kan. Och dessa föräldrar borde höra sig för med sina barn hur dom egentligen mår. För ingen som beter sig som dom kan må särskilt bra.
En tanke värt att tänka, nästa gång du, liksom jag svär åt "de jävla esteterna" som blockerar hela centralen. Ta hand om dina vänner, eller i framtiden kanske ditt barn. Va inte en slapp förälder som tycker att det är okej, för det är aldrig okej att barn och ungdomar far illa.
/En eftertänksam Ellen
Konsten att prioritera
Det är mycket som skall hinnas med. Dagarna på en vecka går fort. Därför är det oerhört viktigt att prioritera sin tid. Det handlar om att välja och att välja bort. Lägga mer energi, tid och kraft på det man tycker om och vill satsa på och mindre på det som är mer oviktigt. Anledningen till att jag tar upp detta som ämne är att jag tycker många människor omkring mig prioriterar konstigt. Dom tycker troligen att jag prioriterar ännu mer konstigt.
Vad är då viktigt för mig? Familjen, skolan, jobbet, vännerna (pojkvännen räknas in i familjen). Jag vet mycket väl vad eller vilka som är viktiga i mitt liv, det gör det också ganska enkelt att prioritera. Men ibland blir det fel. Jag vill så mycket och timmarna på dygnet är så få (24 närmare bestämt). Det sista har jag lagt väldigt mycket tid och energi på jobbet, detta har gjort att skolan har blivit lidande. Det känns jobbigt och stressande att veta att jag inte hinner med det jag borde i skolan. Att träffa vännerna kunde varit mycket enklare om jag hade planerat det bättre. Om vi bara kunde ta och bestämma att vi träffas där och då. Men så gör vi tyvärr inte. Jag lägger mycket tid att spendera med min familj, och det gör jag för att den betyder mycket för mig och att jag trivs med familjen. Men här har vi ett stort problem, jag bor ju med min familj, förutom en, vilket gör det väldigt naturligt och lätt att träffa dom. Men jag bor ju inte med min pojkvän. Jag träffar honom inte naturligt. Det är alltid massa planerande och prioriterande för att vi ska träffas. Detta börjar bli jobbigt nu när båda har så mycket annat att göra. Dessutom är han en av de människor jag tycker prioriterar sin tid konstigt. Jag hoppas att detta snart löser sig, men om sanningen ska fram så e jag lite rädd för att flytta. Jag e så trygg här, med min familj, mitt rum, mina kompisar, min plats i livet. En sak är iaf säker, jag bor inte i Jonsered för sista gången i livet, jag kommer återvända om det så är till min egen begravning!
/Eran Jonseredsbo
Vad är då viktigt för mig? Familjen, skolan, jobbet, vännerna (pojkvännen räknas in i familjen). Jag vet mycket väl vad eller vilka som är viktiga i mitt liv, det gör det också ganska enkelt att prioritera. Men ibland blir det fel. Jag vill så mycket och timmarna på dygnet är så få (24 närmare bestämt). Det sista har jag lagt väldigt mycket tid och energi på jobbet, detta har gjort att skolan har blivit lidande. Det känns jobbigt och stressande att veta att jag inte hinner med det jag borde i skolan. Att träffa vännerna kunde varit mycket enklare om jag hade planerat det bättre. Om vi bara kunde ta och bestämma att vi träffas där och då. Men så gör vi tyvärr inte. Jag lägger mycket tid att spendera med min familj, och det gör jag för att den betyder mycket för mig och att jag trivs med familjen. Men här har vi ett stort problem, jag bor ju med min familj, förutom en, vilket gör det väldigt naturligt och lätt att träffa dom. Men jag bor ju inte med min pojkvän. Jag träffar honom inte naturligt. Det är alltid massa planerande och prioriterande för att vi ska träffas. Detta börjar bli jobbigt nu när båda har så mycket annat att göra. Dessutom är han en av de människor jag tycker prioriterar sin tid konstigt. Jag hoppas att detta snart löser sig, men om sanningen ska fram så e jag lite rädd för att flytta. Jag e så trygg här, med min familj, mitt rum, mina kompisar, min plats i livet. En sak är iaf säker, jag bor inte i Jonsered för sista gången i livet, jag kommer återvända om det så är till min egen begravning!
/Eran Jonseredsbo
Tankar om framtiden
Helg, helg underbara helg. En dag ledigt (vilken lyx!). I morgon ska jag inte göra nånting vettigt, bara vara ledig och unna mig saker. Jag är helt ofattbart trött idag. Vaknade i morse av att en väckarklocka (som inte var min) ringde i ungefär en kvart innan någon stängde av den. Då var klockan tio över fem, godmorgon.
Det är faktiskt riktigt utmattande att både jobba och gå i skolan, själva jobbet är ju helt okej men jag blir trött i huvudet när det är så mycket nytt att lära in. Dessutom är man inte ledig när man kommer hem runt sju snåret, nä då e det plugg som gäller.
När jag jobbar på Bjurfors känner jag mig ändå lite mer peppad till att fortsätta min utbilding, mäklaryrket verkar helt okej. Iaf dom som har en assistent vid sin sida som man kan bossa över och lägga på alla skitiga uppgifter. Det passar mig, att bossa alltså. Kanske borde öppna eget?! "Ellens mäklarservice i Jonsered", haha här finns ju ingen mäklarbyrå så det kanske funkar! Nä det passar inte mig att jobba mycket och ofta. Jag vill inte bli en sån där som sätter karriären före familjen, det är inte värt det. Jag kommer nog fömedla så att jag precis klarar att försörja mig och då e jag nöjd. Det vore skönt att få nåt lyxigt ställe där det räcker att sälja en villa för 10 miljoner så e månadslönen säkrad. Men det lär ju inte ske.
Något annat som är bra med mäklaryrket är att du inte sitter inne som en kontorsråtta. Det märker jag av nu när jag jobbar, gisses vad trist att bara sitta inne framför sin dataskärm och telefon. Mäklarna springer lite ut och in och det verkar riktigt trevligt att åka å titta på hus å möta människor, medan vi å ekonomiavdelningen sitter inne och drömmer oss ut i solskenet.
Bäst av allt vore förstås att bli hemmafru eller pensionär. Pensionärer åker ju gratis kollektivtrafik dessutom.
//MäklarEllen
Det är faktiskt riktigt utmattande att både jobba och gå i skolan, själva jobbet är ju helt okej men jag blir trött i huvudet när det är så mycket nytt att lära in. Dessutom är man inte ledig när man kommer hem runt sju snåret, nä då e det plugg som gäller.
När jag jobbar på Bjurfors känner jag mig ändå lite mer peppad till att fortsätta min utbilding, mäklaryrket verkar helt okej. Iaf dom som har en assistent vid sin sida som man kan bossa över och lägga på alla skitiga uppgifter. Det passar mig, att bossa alltså. Kanske borde öppna eget?! "Ellens mäklarservice i Jonsered", haha här finns ju ingen mäklarbyrå så det kanske funkar! Nä det passar inte mig att jobba mycket och ofta. Jag vill inte bli en sån där som sätter karriären före familjen, det är inte värt det. Jag kommer nog fömedla så att jag precis klarar att försörja mig och då e jag nöjd. Det vore skönt att få nåt lyxigt ställe där det räcker att sälja en villa för 10 miljoner så e månadslönen säkrad. Men det lär ju inte ske.
Något annat som är bra med mäklaryrket är att du inte sitter inne som en kontorsråtta. Det märker jag av nu när jag jobbar, gisses vad trist att bara sitta inne framför sin dataskärm och telefon. Mäklarna springer lite ut och in och det verkar riktigt trevligt att åka å titta på hus å möta människor, medan vi å ekonomiavdelningen sitter inne och drömmer oss ut i solskenet.
Bäst av allt vore förstås att bli hemmafru eller pensionär. Pensionärer åker ju gratis kollektivtrafik dessutom.
//MäklarEllen
Skit och pannkaka
Inget blir riktigt som jag vill. Killen e fortfarande sjuk så jag har avbokat bordet på restaurangen. Kom nyss hem från jobbet, e jätte trött och hungrig. Ingen kille, Ingen mat. Verkar inte som om nån vill fira alla hjärtans dag med mig. Jag försöker va så snäll mot alla men ingen e direkt snäll tillbaka. VD:n på jobbet fick en jätte stor rosa marsipantårta som va formad som ett hjärta, kul för honom (och för mig efter som det stod "Till VD med personal" på). Nä det här va inte så kul som jag hade hoppats på. Syrran kanske hade rätt. Det blir skit och pannkaka av hela dagen.
//Elenor den snälle
Lätt som en fjäder
Är min plånbok, haha. Nej men jag är otroligt lättad över att tentan e över. Jag vet inte hur det gick men det kändes bättre än väntat. Jag kanske klarar den trots allt. De kommande dagarna består av skola och jobb men nu kan jag iaf längta efter helgen, man kanske känner sig lite ledig trots allt.
På torsdag ska jag och älsklingen på en grekisk restaurang. Det ska bli jätte mysigt och gott att lyxa till det efter jobbet. Hoppas inte han blir mer sjuk bara. Vi måste snart bestämma oss om det blir en resa till Argassi lr inte. Nån som kan ge ett tips?
Haha redan nu har jag skrivit två saker som syrran stör sig på. "Älsklingen" och att vi ska "fira" alla hjärtans dag. Hon hävdar att det är idiotiskt och löjligt att fira det. Om jag inte minns helt fel så sa hon att det får alla ensamma människor att känna sig ännu ensammare och alla par att få dåligt samvete om de inte köper nån grej till den andra. Lite rätt har hon väl i det, men jag tycker faktiskt att det är kul att lyxa till den gråa vardagen med ett litet restaurang besök, något som vi antagligen inte hade gjort om det inte stått "Alla hjärtans dag" i almanackan.
För övrigt så verkar jorden fortfarande vara rund och jag har huvudet upp och fötterna ner så då är nog allt som det ska.
Tack och hej leverpastej /Ellen pellen kantarellen (kände för att rimma lite)
På torsdag ska jag och älsklingen på en grekisk restaurang. Det ska bli jätte mysigt och gott att lyxa till det efter jobbet. Hoppas inte han blir mer sjuk bara. Vi måste snart bestämma oss om det blir en resa till Argassi lr inte. Nån som kan ge ett tips?
Haha redan nu har jag skrivit två saker som syrran stör sig på. "Älsklingen" och att vi ska "fira" alla hjärtans dag. Hon hävdar att det är idiotiskt och löjligt att fira det. Om jag inte minns helt fel så sa hon att det får alla ensamma människor att känna sig ännu ensammare och alla par att få dåligt samvete om de inte köper nån grej till den andra. Lite rätt har hon väl i det, men jag tycker faktiskt att det är kul att lyxa till den gråa vardagen med ett litet restaurang besök, något som vi antagligen inte hade gjort om det inte stått "Alla hjärtans dag" i almanackan.
För övrigt så verkar jorden fortfarande vara rund och jag har huvudet upp och fötterna ner så då är nog allt som det ska.
Tack och hej leverpastej /Ellen pellen kantarellen (kände för att rimma lite)
I min egen lilla värld...
...av blommor!
Haha här sitter jag och ler ett minst sagt underligt leende. Det är ett sånt där uppgivet leende när man har insett sina egna begränsningar. Min gräns gick tydligen här, vid marknadsföring 3p (otippat!). Jag förstår ingenting. Tenta i morgon och jag kan inte annat än skratta åt det. Först blir jag arg, sen ledsen och nu skrattar jag. Det är svårt att lägga sig, att sluta kämpa, men man måste inse när det inte går längre. Jag vet iaf att två klasskamrater känner likadant, en liten tröst faktiskt.
Jag väljer att leva i min lilla värld av hopp om framgång. Jag kanske ska skaffa mig en liten låtsas kompis. Som Alfons har ni vet. Nån man kan prata med och som alltid håller med mig. Jag är så in i helvete envis och ställer höga krav på mig själv när det gäller skolan, men det här går faktiskt inte. Jag och min låtsas kompis Egon (som jag döpte honom till nu) skyller på våran otroligt puckade föreläsare och snåla skola.
Jag saknar två riktiga kompisar (no offense Egon), varav en är i Norge och en är numera hemma men jag har tyvärr väldigt dåligt med tid att träffa henne. Dessa två vänner gör mig verkligen glad, ska bli himmelsk kul att få träffa dem, när det nu blir.
Det känns som vår ute idag, promenerade till Aspen med mamma, jätte skönt väder faktiskt. Synd att jag inte har nåt sportlov (eller påsklov).
Har förövrig börjat längta efter att flytta ihop med killen. Sitter och kollar på möbler och grejer hela tiden, men allt är ju väldigt dyrt. Vi hade ju tänkt åka till Grekland också, och man behöver ju inte vara ekonom för att förstå att pengarna börjar ta slut redan där. Jaja No Rush, vi har hela livet på oss att resa och flytta.
Hej så länge!
/En något mera optimistisk Ellen (kan bero på att syrran va här å livade upp stämningen i helgen)
Haha här sitter jag och ler ett minst sagt underligt leende. Det är ett sånt där uppgivet leende när man har insett sina egna begränsningar. Min gräns gick tydligen här, vid marknadsföring 3p (otippat!). Jag förstår ingenting. Tenta i morgon och jag kan inte annat än skratta åt det. Först blir jag arg, sen ledsen och nu skrattar jag. Det är svårt att lägga sig, att sluta kämpa, men man måste inse när det inte går längre. Jag vet iaf att två klasskamrater känner likadant, en liten tröst faktiskt.
Jag väljer att leva i min lilla värld av hopp om framgång. Jag kanske ska skaffa mig en liten låtsas kompis. Som Alfons har ni vet. Nån man kan prata med och som alltid håller med mig. Jag är så in i helvete envis och ställer höga krav på mig själv när det gäller skolan, men det här går faktiskt inte. Jag och min låtsas kompis Egon (som jag döpte honom till nu) skyller på våran otroligt puckade föreläsare och snåla skola.
Jag saknar två riktiga kompisar (no offense Egon), varav en är i Norge och en är numera hemma men jag har tyvärr väldigt dåligt med tid att träffa henne. Dessa två vänner gör mig verkligen glad, ska bli himmelsk kul att få träffa dem, när det nu blir.
Det känns som vår ute idag, promenerade till Aspen med mamma, jätte skönt väder faktiskt. Synd att jag inte har nåt sportlov (eller påsklov).
Har förövrig börjat längta efter att flytta ihop med killen. Sitter och kollar på möbler och grejer hela tiden, men allt är ju väldigt dyrt. Vi hade ju tänkt åka till Grekland också, och man behöver ju inte vara ekonom för att förstå att pengarna börjar ta slut redan där. Jaja No Rush, vi har hela livet på oss att resa och flytta.
Hej så länge!
/En något mera optimistisk Ellen (kan bero på att syrran va här å livade upp stämningen i helgen)
He's messing with my life
Det blir nog ingen bal på slottet. Ingen prins och ingen prinsessa. Sitter hemma istället. Känns bättre så. Han har ändå förstört allt. Som vanligt.
Ångest
Ångest är en känsla som jag lär få vänja mig vid om det skall fortsätta såhär. Jag kan aldrig bestämma mig. Jag kan aldrig koppla bort tankar. Det gror i hjärnan på mig. Det biter sig fast i cellerna och plågar mig varje dag. Jag måste kunna ta beslut, jag måste kunna koppla bort skolan och min oro över vissa människor. Jag blir helt galen snart. Om jag inte redan är det.
När det gäller att ta beslut kanske jag borde börja med för och nackdelar listor.
Skall jag gå på DISCO festen/födelsedagskalaset på lördag?
Nackdelar
- Det är långt borta (Borås)
- Jobbigt att ta sig hem
- Jag har tenta på tisdag som jag borde plugga till
Fördelar
- Det kan bli en himlans kul fest
- En gullig klasskamrat fyller 20
- Jag har inte varit på fest på år och dagar
Kanske inte en jätte bra idé med listan eftersom det blir lika på båda. Jag vet verkligen inte hur jag ska göra. Jag måste bestämma mig snart också, ska ju köpa present och kläder om jag ska gå. Och om jag är hemma, kommer jag få nåt vettigt gjort, eller kommer jag sitta framför tv:n som vanligt?! En annan person i min närhet skall ju ut och festa så det vore ju kul att också roa sig för en gångs skull. Men inte lika kul att åka hem sent på natten.
Någon som kan ge mig ett råd? Kankse någon bra kurs i "Att våga ta ett beslut"? Eller ännu bättre, ge mig en resa till en öde ö och lämna mig där ett tag så jag kan vila ut och tänka klart, som en normal människa och inte som nåt psyko.
/Psyko Ellen
"Tänk positivt"
Jag är tröttare än tröttast just nu. Vet inte om det beror på min förkylning, vädret, skolan eller jobbet. Förmodligen är det en blandning av alltihop. Mitt humör är inte direkt strålande och jag känner mig som en grå mus som sitter på bussen, morgon, efter morgon. Jag orkar inte prata med nån, tycker det är jobbigt om det går på någon bekant för då måste jag öppna munnen och säga "hej!". På jobbet känner jag mig helt osocial, inte det bästa intrycket att ge såhär i början.
Jag har förvandlats från en pratglad och entusiastisk tjej till en tyst, nedstämd pensionär som många gånger uppfattas som blyg, vilket inte stämmer alls. Jag orkar bara inte engagera mig i samtal eller folk överhuvudtaget. Något som inte stämmer in på gamla vanliga Ellen, hon la sig nämligen i alla diskutioner och fanns det inga så var det hon som startade dem. Men helt plötsligt har jag ingen åsikt, och har jag det så håller jag tyst om den. Jag delar inte med mig av verken mina åsikter eller av mig själv längre. Jag har blivit tråkig.
Idag när jag satt på tåget och allt va sådär vanligt grått och trist, kom jag plötsligt att tänka på innebandyn. Jag satt där och tänkte på hur kul det var. Vilket gött gäng vi var som spelade och förenade nytta med nöje. Helt plötsligt kom kommentaren "Tänk positivt" upp i skallen på mig och för första gången på länge spred sig ett rus av glädje i kroppen, jag till och med log. Det var vår kära Daniel Döskalle som brukade dra till med den klämtjäcka kommentaren när vi låg under med sisådär 12-0. Tack Daniel, det där behövde jag idag.
Jag vill inte vara någon trist och tråkig person, jag vill ha tillbaka lite glädje och sprallighet. Lite "jävlar anamma", som e ett annat gammalt innebandy uttryck som Henke körde med när vi var för mesiga. Vart finns vinnarinstinkten? Var finns den där tävlingsmänniskan som bodde i mig? Snälla kom fram snart, för detta börjar bli oerhört trist.
Eran tråkiga "Ellie"
Jag har förvandlats från en pratglad och entusiastisk tjej till en tyst, nedstämd pensionär som många gånger uppfattas som blyg, vilket inte stämmer alls. Jag orkar bara inte engagera mig i samtal eller folk överhuvudtaget. Något som inte stämmer in på gamla vanliga Ellen, hon la sig nämligen i alla diskutioner och fanns det inga så var det hon som startade dem. Men helt plötsligt har jag ingen åsikt, och har jag det så håller jag tyst om den. Jag delar inte med mig av verken mina åsikter eller av mig själv längre. Jag har blivit tråkig.
Idag när jag satt på tåget och allt va sådär vanligt grått och trist, kom jag plötsligt att tänka på innebandyn. Jag satt där och tänkte på hur kul det var. Vilket gött gäng vi var som spelade och förenade nytta med nöje. Helt plötsligt kom kommentaren "Tänk positivt" upp i skallen på mig och för första gången på länge spred sig ett rus av glädje i kroppen, jag till och med log. Det var vår kära Daniel Döskalle som brukade dra till med den klämtjäcka kommentaren när vi låg under med sisådär 12-0. Tack Daniel, det där behövde jag idag.
Jag vill inte vara någon trist och tråkig person, jag vill ha tillbaka lite glädje och sprallighet. Lite "jävlar anamma", som e ett annat gammalt innebandy uttryck som Henke körde med när vi var för mesiga. Vart finns vinnarinstinkten? Var finns den där tävlingsmänniskan som bodde i mig? Snälla kom fram snart, för detta börjar bli oerhört trist.
Eran tråkiga "Ellie"
Come let's pray for the weekend babe
Äntligen fredag!! Jag e fortfarande sjuk, men ändå skönt att det äntligen e helg.
Igår började jag jobba på Bjurfors, det va helt okej, men lite jobbigt att lära sig och göra ett bra intryck när man e så sjuk. Va hemma idag, å det va riktigt skönt att slippa gå upp och ut i det ruskiga vädret.
Igår va jag även hos frisören en sväng för att göra slingor (blonda såklart!) och klippa mig. Det blev jätte fint, behövdes verkligen fixas till nu, såg för jävlig ut i håret innan. Jag älskar verkligen att gå till frisören, det bästa av allt är när dom tvättar håret, det är så skönt att bli ompysslad och fin på samma gång. När jag blir rik ska jag gå till en frisör och tvätta håret, för det är verkligen värt pengarna, iaf nån gång ibland.
Jag tänkte att detta skulle bli ett "djupt" inlägg, för jag låg å tänkte på massa saker igår som jag ville skriva. Men nu är det som bort blåst. Därför berättar jag vad delar av helgen kommer att innehålla för min del ist. Idag blir det till att ligga i soffan (ingen människa går väl utanför dörren om man inte måste en sån här regnig och blåsig dag?) och kolla på Let's Dance. Som för övrigt är det bästa programmet av dess slag (slår Idol med hästlängder). I morgon blir det middag hos en av min pojkväns vänner (min vän oxå!). Ska bli kul å se hur han har det i sin "nya" lägenhet. Jag hoppas att jag e bättre tills imon för igår och idag har jag ingen smak. Det är verkligen jätte hemskt, det slog mig först nu hur värdelöst det är att äta om det inte smakar nåt. Jag ber till Gud att smaken kommer tillbaka snarast.
Haha, man kan inte annat än skratta åt min svarta lilla hund som har gjort sig ett eget litet hus av en jätte stor och lång kartong som ligger på golvet. Han e så dum så han e söt. Byrån som låg i karongen innan hunden tog över den, passar jätte bra i hallen. Känns kul när det börjar bli lite ordning hemma igen. Men nästa vecka kommer målaren och intar övervåningen, då blir det kaos utöver det vanliga. Jag vet faktiskt inte vad jag skall ta mig till, för det är outhärdligt att ha honom här. Speciellt när man ska plugga. Aja jag ska försöka njuta av helgen nu. Förhoppningsvis är jag frisk till nästa vecka och då måste jag börja plugga ordentligt inför tentan.
Trevlig helg gott folk!
Puss o kram Ellen
Igår började jag jobba på Bjurfors, det va helt okej, men lite jobbigt att lära sig och göra ett bra intryck när man e så sjuk. Va hemma idag, å det va riktigt skönt att slippa gå upp och ut i det ruskiga vädret.
Igår va jag även hos frisören en sväng för att göra slingor (blonda såklart!) och klippa mig. Det blev jätte fint, behövdes verkligen fixas till nu, såg för jävlig ut i håret innan. Jag älskar verkligen att gå till frisören, det bästa av allt är när dom tvättar håret, det är så skönt att bli ompysslad och fin på samma gång. När jag blir rik ska jag gå till en frisör och tvätta håret, för det är verkligen värt pengarna, iaf nån gång ibland.
Jag tänkte att detta skulle bli ett "djupt" inlägg, för jag låg å tänkte på massa saker igår som jag ville skriva. Men nu är det som bort blåst. Därför berättar jag vad delar av helgen kommer att innehålla för min del ist. Idag blir det till att ligga i soffan (ingen människa går väl utanför dörren om man inte måste en sån här regnig och blåsig dag?) och kolla på Let's Dance. Som för övrigt är det bästa programmet av dess slag (slår Idol med hästlängder). I morgon blir det middag hos en av min pojkväns vänner (min vän oxå!). Ska bli kul å se hur han har det i sin "nya" lägenhet. Jag hoppas att jag e bättre tills imon för igår och idag har jag ingen smak. Det är verkligen jätte hemskt, det slog mig först nu hur värdelöst det är att äta om det inte smakar nåt. Jag ber till Gud att smaken kommer tillbaka snarast.
Haha, man kan inte annat än skratta åt min svarta lilla hund som har gjort sig ett eget litet hus av en jätte stor och lång kartong som ligger på golvet. Han e så dum så han e söt. Byrån som låg i karongen innan hunden tog över den, passar jätte bra i hallen. Känns kul när det börjar bli lite ordning hemma igen. Men nästa vecka kommer målaren och intar övervåningen, då blir det kaos utöver det vanliga. Jag vet faktiskt inte vad jag skall ta mig till, för det är outhärdligt att ha honom här. Speciellt när man ska plugga. Aja jag ska försöka njuta av helgen nu. Förhoppningsvis är jag frisk till nästa vecka och då måste jag börja plugga ordentligt inför tentan.
Trevlig helg gott folk!
Puss o kram Ellen
