elenorandersson

Just nu känns det väldigt tungt. Inte nog med att det är finanskris, allt annat runt omkring krisar också. På jobbet är det dåliga tider och nedskärningar. När jag pratar med kunder så är det väldigt deppigt, många blir varslade eller har en firma som håller på att gå i konkurs vilket gör att dem inte kan köpa hus/lägenhet. Det ser inte så ljust ut just nu.

Jag har nog aldrig känt mig såhär omotiverad i skolan. Har gjort det hela hösten och idag kom ett slag i magen, jag var 1,5 poäng ifrån att klara min skatterätt tenta. Jag orkar verkligen inte göra om den. Jag hinner inte, jag vill inte och jag skiter i det. Det finns liksom inget hopp längre.

Jag vet att jag bara har detta året kvar, men jag orkar verkligen inte. Jag kommer säkert inte få jobb efteråt ändå. Dessutom ligger den helvets omtentan dagen efter en ordinarie. Tack så jävla mycket. Ni är så underbara på Högskolan i Borås, så generösa.

Inte nog med detta. Igår när jag skulle åka till skolan så krånglade bilen. Vilket gjorde att jag kom försent, dessutom va jag nära att krocka med två rådjur.

Rolig blogg jag har, bara massa klagande. Den avspeglar iaf mitt liv ganska bra, såhär kul är det att vara jag just nu.

Hoppas att ni har det roligare!

Kramar Ellen

Jag är för allt vad högtider heter, så även halloween. Förra året hade jag köpt massor med godis i äckliga former (spindlar, spöken, hjärnor m.f) för att bjuda de små halloweenbarnen som väntades komma knackande på dörren med frasen "bus eller godis" på tungan. Till min stora besvikelse kom det inga utklädda barn, inga barn överhuvudtaget faktiskt. Jag kände mig oerhört besviken och ensam där jag satt tillsammans med min hemmagjorda pumpa som lyste i takt med barnens frånvaro. Jag åt upp godiset själv.

I år hade jag nästan givit upp hoppet, jag ansträngde mig inte alls, för det skulle ju säkert inte komma några små söta spöken att knacka på i år heller, men ack vad fel jag hade. Det började ringa på dörren redan klockan fem och till min stora förtjusning stod det två riktigt fint utklädda barn på trappan, jag drog på smilbanden och bjöd med nöje ur min egna godispåse. I hopp om att fler halloweenbarn skulle hitta hit sprang jag upp till ica (nära dig, som den egentligen heter), och lassade i skopa efter skopa i lösgodiset. Tyvärr hade de inga roliga spindlar eller spöken, men det fick duga ändå. Kvällen fortsatte med att små söta ungar plingade på dörren och den ena var mer utklädd än den andra. Oj vad glad jag blir när de små liven anstränger sig. Tänka sig att det blev en riktig halloween i år!

Själv var jag tyvärr inte utklädd, men jag kände inte för partaj i helgen. Jag har liksom insett det sköna med att bara vara hemma och rå om sig själv och andra.

I lördags for jag hem till Linkan och slängde ihop en liten middag. Jag tycker verkligen om att vara hemma hos honom, det är så mysigt. Det är ju lite lyx att få frukosten serverad på morgonen också, det kan jag gärna vänja mig vid.

Idag åkte jag raka vägen hem från Linkan och mötte upp mamma för att ta en tripp på Ikea. Hon e go min mamma, den goaste i världen faktiskt. Jag blev dock ganska trött på alla barnfamiljer som tog upp större delan av varuhuset. Jag menar det går att lämna barnvagnar och ungar hemma, pappan är ändå inte intresserad av att gå på Ikea, så låt honom vara hemma och passa ungarna.

Det blev inga stora fynd på Ikea, men att par ljusstakar och julpapper blev det allt. Tycker hela upplevelse är kul i sig, ett riktigt söndagsnöje faktiskt.

Med risk för att bli utnämnd till "årets pensionär under 65" delar jag med mig av hur en helg för en 21 årig tjej kan se ut en helt vanlig halloween.

Man behöver inte vara som alla andra, "lite annorlunda e inget fel att va", sjöng dem i min favoritserie Trasdockorna när jag va liten. Och det kanske är just det jag är, lite annorlunda trots radhus, tax och volvo. Eller så är jag precis som alla andra över 65, och det är jag väldigt glad för. Jag menar, i jämförelse med mina 65 åriga vänner borde jag väl vara ganska hipp och vacker?




Nyklippt dessutom.


Godnatt /Elenor Helene Andersson Fromell

Jag hinner inte ut från tentasalen förän nya upptåg är på gång. Jag hade precis lämnat in mitt gula tentaformulär efter att ha suttit i fem timmar utan att titta upp en enda gång, nackspärren var ett faktum och huvudvärken sprängde likt bomberna under 1:a världskriget. Då, just då, slår jag på mobilen och möts av ett argsint sms "Varför i helvete svarar du inte, jag hoppas att du har en jävligt bra anledning", det var min älskade pojkvän som skrivit detta kärleksfulla sms. Jag har fortfarande inte kommit underfund med om det är en bra anledning eller inte att sitta inspärrad i en tentasal och krama ur de sista fungerande hjärncellerna för att över huvudtaget ha en chans att klara sin tentamen. Men vi får väl hoppas att det är det.

Hur som helst så hann jag inte in i bilen förän telefonen ringde och budgivningen var igång. Jag kunde knappt prata. Jag hade inte ätit sedan sex tiden på morgonen och jag var både nervös och helt uttömd efter tentan, jag bara skakade. Som tur e så körde jag mina sju mil hem och möttes av en underbar mamma i dörröppningen. Budgivningen slutade med ett nederlag och jag kände mig om möjligt ännu mer uttömd efter åtskildaktiga telefonsamtal med banker och fastighetsmäklare.

I morgon skall jag jobba.

Tur att det är så slappt att gå i skolan. Det är så skönt att vila upp sig under examineringstimmarna.

Det är mycket nu.

/En tom Ellen

Oj oj vad jag pluggar. Nu skrattar Hanna säkert åt mig. Så mycket som jag pluggar de tre sista dagarna innan tenta pluggar hon hela året, varje dag (365 dagar). Men det är mycket. Jag sitter morgon till kväll och försöker klämma in en hel kurs i huvudet. Det går sådär. Varje gång tänker jag "nästa gång skall jag börja tidigare" eller "om jag bara hade en dag till på mig" och varje gång så börjar jag inte tidigare och jag har inte en dag till på mig. Att man aldrig lär sig. Jag är nog ett hopplöst fall.

Just nu vimmlar det av skatterättsliga termer i huvudet, allt från procentsatser till lag paragrafer. Jag kommer inte hinna klart denna gången heller. Men förhoppningsvis räcker det för att klara ett godkänt.

Jag lovar er att ingen som inte har tagit skolan på allvar och pluggat ordentligt kan förstå vilken stress det innebär att studera. Man har det alltid med sig. Alltid i hemmet, alltid i skolan, alltid på jobbet, alltid i huvudet. Man har så många "måsten" och ännu mer "borden" (haha så kan man nog inte skriva). Men jag tycker ändå lite synd om er som inte förstår vilken press det är, för ni kommer aldrig uppskatta erat jobb så mycket som vi studenter gör. Tänk vilken lyx att komma hem från jobbet och vara ledig. Du är ledig i flera timmar tills du ska upp och jobba igen. Det är lyx mina damer och herrar. En hög dos av lyx.

Nu ska jag göra ett sista ryck och försöka mig på skatterättsliga avsättningar i inkomslaget kapital och näringsverksamhet.

Godnatt till er andra.

Kramar Ellen

Idag har jag ägnat dagen åt att söka bosäder och att plugga skatterätt. Inte så så jätte roligt, men det duger.

Vad som däremot e roligt är att pappa kom hem med en grankvist i hatten. För er som inte vet så betyder en grankvist i hatten att man skjutit en älg. Det var ingen dålig älg heller, det var en tolvtaggare!! För er som inte vet så betyder det att älgen har sex "taggar" på ena hornet och sex på andra, det är alltså en tjur. Nu får vi bara hoppas på att det blir mycket gott älgskött att avsmaka i vinter.

Den tolvåriga wiskyn åkte fram ur skåpet och pappas kväll blev riktigt lyckad borta i "slaktboa" med de andra jägarna. Grattis pappa!

I morgon skall jag försöka skriva ihop ett CV och personligt brev, något som jag tycker är väldigt svårt faktiskt. Jag älskar ju att skriva, men inte om mig själv och  inte bara massa positiva saker. Jag är bra på det här men ännu bättre på detta, du skulle se mig när jag gör det där, fan va bra jag e. Inte. Nästa vecka är det "mäklardagen" och då måste alla byråer ha fått in mitt cv, för då är det intervju som gäller och sen e det en stor middag på Grandhotell och sist men inte minst nattklubb. Det gäller att CV:t är bra, för man vet ju inte vad man gör för intryck resten av kvällen. Haha.

Nä nu e det sov dax. I morgon väntar en dag med gissa vad?!....PLUGG.

Förresten så har jag äntligen fått fingrarna ur och beställt klipptid, det behövs.

Kram på er /Ellen

Jag har skrivit två inlägg under helgen, båda två försvann. Först blev jag rasande arg och tämligen irriterad. Men nu tycker jag att det är lite komiskt. Långa var dom oxå, haha.

Igår var jag och tittade på en jätte fin lägenhet. Mamma var snäll och följde med mig, eftersom linus va ointresserad. Som vanligt. På vägen hem köpte vi kinamat, den va verkligen jätte god. Tror det hade blivit mycket kinamat om jag köpt den där lägenheten.

Senare på kvällen åkte jag och Linus till Liseberg. Det va trevligt om man bortser från en viss surpuppa och en jobbig unge som tiggde dricka och popcorn. Det som förgyllde kvällen var linus underbara pedagogik när han berättade för den lilla ungen att vi fullständigt skiter i om han e törstig eller inte. Haha, jag fick mig ett gott skratt.

Tyvärr kan jag nog inte köpa den där fina lägenheten, den va lite för dyr och linus var ju som sagt ointresserad. Men det går nya tåg. Mitt nästa tåg går in till centralstationen där jag ska träffa lina och ta en sväng på stan. Det ska bli mysigt, den människan jobbar så mycket så man får verkligen passa på när hon har en timma över eller två.

Hej svej så länge!

(hoppas inte det förvinner nu, då dör jag nog av skratt och då blir det inga fler inlägg iaf)

Kramar //Ellen

Jag är dödstrött. Om någon hade sagt att den skulle skjuta mig i huvudet nu så skulle jag förmodligen bara säga "okej, gör så, bara jag får sova".

Jag älskar min säng. Om jag bara fick välja en enda möbel att ha i mitt hus så hade jag valt sängen. Absolut.

Idag har det varit en ganska märklig dag. Många långa timmar med skatterätt, det är inte så märkligt i sig, men jag träffade en del gamla bekanta i skolan idag som gjorde dagen betydligt trevligare. Vad som var mindre trevligt var att en annan bekant bara "åkte förbi" utan att ge mig en chans att säga hej. Snålt tycker jag.

För övrigt har jag dansat musklerna ur led men hjärtat i brand. Jag älskar verkligen att dansa. Vad skulle livet vara utan lite egensinnade moves, inget om du frågar mig. (Det skulle ju va dans, dans, dans). Kroppen rör sig lixom av sig själv jag bara står där som en fån med öppen mun, likt en fogelholk, och ser hur den ena kroppsdelen efter den andra rör sig i olika mönster i takt med musiken. Häftigt och kul på samma gång. Men idag blev jag helt slut, hamnade framför ledaren igen, och man vill ju inte visa sig dålig, så kroppen svängde på lite extra idag, vilket resulterade i en del svett. Men va sjutton, det är ju det som kallas träning, eller?

Nu ska jag ramla ner i min egen säng, det är ju trots allt den skönaste. Jag hoppas att jag drömmer om nåt kul, kanske att jag ramlar glada gatan fram?!

Gonatt gott folk, sov gott, det skall iaf jag göra.

Kramar från eran Elenor

Trist, tråkigt, ensamt.

Känns som alla andra hittar på massa roliga saker men tyvärr utan mig.

Jag har egentligen massa grejer att göra. Städa och plugga ligger högt upp på "att göra" listan. Men vem fan vill städa och plugga? Inte jag iaf.

För en gångs skull känner jag för att gå ut. Ett helt gäng med goa tjejer. Men det finns inget gäng med goa tjejer i min umgängeskrets längre. Vi har lixom splittrats, väldigt få bor ens kvar i Götet. Jag vet att jag kanske är för kräsen. Jag hör sällan av mig till folk själv och jag är inte särskilt social när det gäller att hitta nya vänner. Men jag vill ju egentligen inte ha några nya vänner, de gamla dög helt utmärkt. Men vart fan e dom? Inte här hos mig iaf. Dessutom e jag en bangare. Jag hänger sällan med när nån väl frågar. Så egentligen får jag väl skylla mig själv.

Skit och goodbye.

/Ellen

Fredag kväll...Liseberg...höst....Håkan....det kan faktiskt inte bli bättre än såhär.

Det kändes i luften, det hördes i rösten, det pirra i magen, det kändes i hjärtat och kanske mest av allt det kändes i kroppen. När Håkan och hans band spelar och sjunger så kan jag inte stå still, så e det bara. Är det en lugn låt så står jag och gungar i  takt med musiken, är det däremot en snabb svängig låt så gör jag allt annat än står still. Det var en gubbe i 35 års åldern, ja han får lov att kallas gubbe trots att Håkan e 34 och är allt annat än gubbe, som stod helt still. Jag förstår inte hur man kan det, jag försökte göra mitt bästa under en låt för att inte störa honom med mitt hoppande/dansande/sjungande, men det gick inte så bra. Till slut explodarede jag när Känn ingen sorg för mig Göteborg studsade från scenen rakt in i mitt hjärta och vidare ner i benen. Fan vad jag studsade och sjung. Jag njöt i fulla drag.

När kvällen närmade sig sitt slut och Håkan rundade av med Vi två 17 år så stod jag helt ensam i min fina nöjespark och saknade nån väldigt mycket. Men jag var lycklig. Ensam eller inte, det finns nog ingen som känner precis som jag när det gäller Håkan, så att vara ensam i det ögonblicket var nog det enda rätta.

Jag är allt bra glad att jag föddes under denna fantastiska epok då Göteborg fick en skön snubbe som kan förgylla en hel stads liv. Att han dessutom är Gaisare är lixom pricken över i:et.

För övrig så ska jag träna snart. Undra om Lina vill med?...hon jobbar säkert =(....aja kan ju fråga iaf. Saknar henne så mycket när hon jobbar helg. Trök. Vill ju dra till Nef med henne nån gång.

Längesen Annicka va hemma, tänk va kul om vi kunde gå ut alla tre?! Ha en riktig mys dag med massa prat mat och vin. Så får det bli snart mina vänner.




Många goa kramar från En kärleksfull Ellen

Tack gode gud för att det är den 25:e idag. Jag har aldrig varit såhär fattig i hela mitt liv. Pank, e rätt ord för att beskriva min situation. Vad som oroar mig också är att jag inte fått nån lönespec....dom har väl inte glömt av mig? Igen.

Denna månaden har bjudit på lite väl många räkningar, stora sådana dessutom...bilförsökring, lagat avgasystemet, studentlitteratur...för att nämna några. Har dessutom köpt smink sjal och kavaj men det är mindre viktigt i sammanganget.

I lördags var det fest. Längesen jag var på galej, hade glömt av hur dyrt det är. Tur att det inte är nån vana jag lagt mig till med. Hemmakvällar i soffan e betydligt billigare. Det va ju kul att fira sara iaf, så det var ju värt pengarna, den här gången. Först åt vi middag på Vasastan och sen drog vi till Storan, men då kände jag att jag änna hade spelat ut min roll och ringde mamma för att bli hämtad, man e ju ingen partyprisse direkt. Nu när jag dessutom dansar under vardagarna har behovet av dålig housemusik på klubbarna minskat betydligt.

Lördagen bjöd på en kort men mysig dag i Göteborgs stad med Linus. Han köpte dyra skor på NK och jag tittade på. Pank. Sedan åt vi på Jensens, varför jobbade du inte Lina?

Idag är jag tröttare än tröttast. Har haft sömnproblem ett tag nu, och det börjar ta ut sin rätt. Är iaf ledig imon, så då ska jag bara plugga i tolv timmar, sen kan jag sova. Förhoppningsvis.

Nu skall jag åka till Linus och baka en kaka, vi e duktiga på sånt. En bagare och hans fru kan sina grejer. E ni snälla så kan ni få, men e ni stygga så får ni gå....

Puss o Kram

Ellen

PS. Dagens tips, köp en bostadsrätt nu. D.S

Min mamma brukar använda följande uttryck "Man saknar inte kossan förän båset är tomt". Hon syftar på att man inte vet hur mycket man saknar nån förän den är borta. Hon har så rätt, min mamma. Just nu vill jag sitta här i mitt rum och prata med Lina och Annicka. Så som vi alltid gjorde förr, fast då var vi hemma hos Lina. Nu vill jag inget hellre än att ni kommer hit till mig. Jag sitter i min säng, knappar på min dator och lyssnar på den bästa av musik, ni fattas mig.

Å alla bara pratar
"e de sant" och "ja har hört om dig"
Ja kommer aldrig tillbaka hit igen
Neonskyltar på gatorna
sänder ljus till mej å skatorna
Alla dansar, å ja tänker
e du också själv?
Var e du ikväll...

Denna ljuva musik strålar ut ur mina högtalare och jag inser så sagta vad som betyder nåt för mig. Vilka som betyder nåt för mig.

Jag e faktiskt ganska dålig på att uppdatera mig här, men det kanske är för att jag inte har dåligt samvete längre (som jag skrev i ett annat inlägg). Jag tänker hela tiden "ähh det kan jag göra sen, det hinner jag inte med nu". Men just precis nu har jag lite tid över innan jag skall bege mig till Borås och ha en super intressant föreläsning om bygglov.

Helgen som varit har varit kort, precis som jag brukar tycka, men denna slog nog rekord. Gjorde inget speciellt, tog det mest lugnt (förutom att jag tränade då) och på lördagen åkte jag och mamma upp till landet och sov över ett natt. Det var jätte mysigt att komma till landet, nu när det börjar bli mörkt om kvällarna kan man tända massa levande ljus å så (hög mysfaktor!).

I fredags blev jag gladare än gladast. Då fick jag ett jätte fint inbjudningskort av Sara, som fyller år på torsdag och ska fira detta med ordentligt galej på Vasastan på lördag. Jag behöver något att se fram emot och nu har jag det. Fredagen efter spelar Håkan på Liseberg och Syran kommer hem från Sthlm. Kul skall det bli.

Nu måste jag rusa och äta.

Ha det finemang!

Kram Ellen

Jag e så nöjd med mig själv, måste bara skriva det. Jag går upp tidigt, tar bilen till skolan, genomlider en extrem dag i skolan, skyndar mig hem, tränar och mår as bra. Trots all stress och huvudvärk efter skolan så mår jag som en sessa just nu. 
Jag är lite extra glad idag oxå för att jag för en gångs skull tog mig tid att läsa igenom en gammal tenta som jag hämta ut. Annars brukar jag bara skrika "yippi!" när det står godkänt och kasta tentan i närmaste papperskorg. Men idag läste jag igenom och blev riktigt nöjd när jag såg alla bra, mycket bra och utmärkt placerade under så gott som alla frågor. Det är egentligen lite konstig att jag har lätt för att skriva (det var en hemtenta), jag som så sällan läser böcker. Hur som helst så blev jag glad och peppad att fortsätta kämpa när jag läste kommentarerna.

Imon blir det jobb för hela slanten. Jag hoppas att mina böcker i skatterätten dyker upp snart också, behöver läsa nu så att jag hänger med. Vissa tänker nämligen göra karriär.

Hoppas ni kämpar på där ute "man kan inte bromsa sig fram i en uppförsbacke" som Sally Santesson alltid sa.

Haha, cu!

Pussar från er sessa-Ellen

Det har varit en trevlig men ovanligt kort helg. Den har naturligtvis inte varit kortare rent tidsmässigt, men den har gott fort.

Igår lagade jag och linus en superb måltid, vitlöks späckad fläskfilé med basilika och soltorkade tomater och en kanon god potatisgratäng. Till efterrätt bakade jag en kladdkaka, nyttigt och bra. Eller inte, men det gör det samma, jag hade tränat hårt på danspasset (va illröd i ansiktet halva dagen).

Senare på kvällen kollade vi på Eurovision dance contest (tror jag det hette) och jag funderade över varför jag och linus inte svängt våra lurviga tillsammans. Jag föreslog ett par lektioner men linus rynkade på näsan. Hur som helst så har jag kollat upp det närmare och det finns cha-cha-samba-rumba lektioner som inte verkade så tokiga. Men tyvärr har det redan börjat för i år, så det får bli efter jul.

Idag har jag tvingat med linus på en lägenhetsvisning, han kan vara ganska vrång och svår att förflytta från datorn ibland, men idag besökte vi våran första bostadsrättsvisning. Lägenheten va fin, lite liten kanske, men en underbar balkong. Synd bara att det är så dyrt.

Imon e jag ledig och skall bege mig till ikea för att införskaffa mig ett bättre bord att ha datorn på och lite annat smått och gott till rummet. Skall bli kul tycker jag, älskar ikea.

För övrigt skulle jag gärna bli bjuden på fest/middag/andra trevligheter nån gång, tycker det är alldeles för få sånna grejer i min vardag. Iofs är jag inget vidare på att bjuda andra på festligheter, men stå ut gott folk, det kommer.

Puss o kram Ellen

Det var ett tag sen jag skrev. Varför förklarar jag en annan gång, om det nu finns nån förklaring.

Jag börjar fundera mer och mer på vem jag är. Det låter kanske konstigt, och väldigt olikt mig. Jag e ju jag, såklart. Men vad tycker jag om?
Ibland önskar jag att jag levde förr. På det glada 70-talet. Det låter oxå väldigt olikt mig.
Jag skulle vilja sitta i en park och röka brass och lyssna på visor. Olikt mig igen. Jag som drar på ögonbrynen när jag ser folk som tar en bärs på en onsdag, och får dåligt samvete när jag själv hevat i mig så mycktet som en hel cider på en kväll. Sen kan jag inte hålla min ilska borta när jag ser drägg som dricker i parken, utan min höga moral vill helst av allt ringa polisen och tipsa om att "folk dricker på allmän plats". Det är jag det. Eller?
Jag vet inte, men lite självironi är bra att ha.

Hur som helst så gillar jag utsvängda byxor och folkmusik. Mest gamla fina visor som "Cecilia Lind", "Tusen bitar", "Flickan och kråkan", "Trubbel" och många många fler. Jag tycker även att progg e ganska bra, tror jag iaf.

Nä, livet är allt bra sorgligt. Man är sällan på rätt plats vid rätt tillfälle. Nu för tiden finns det festivaler och andra hemska superi-musik arrangemang. Jag vill vara lite mer ren och hel, om man säger så. Dessutom finns ingen riktigt bra vissångare...det skulle vara Håkan isf, men han e mer pop. Och jag e ju ingen poppare precis, eller?

Sluta stoppa in alla människor i fack. Jag tillhör nämligen inget speciellt fack. Jag är jag och jag är den person jag känner för att vara just vid tillfället. Men jag tror inte det finns nån på denna jord som stoppar in alla människor i så många olika fack som jag. Synd bara att jag inte kan stoppa in mig själv i nåt.



/En fundersam Ellen

Vi är ett nytt team. Min rosa laptop och jag. Vi går genom eld och vatten, vi är vänner för alltid, nästan iaf, tills det kommer en nyare bättre modell, eller inte. Jag är så glad och tacksam för min lilla fina sony vaio, jag tror att vi kommer gå hand i hand genom livets svårigheter, varesig det gäller jobbiga skolarbeten eller andra lite roligare saker.

Nu ska jag klappa lite på Vaio så att han inte känner sig ensam, ja, jag bestämde precis att det är en han.

Hejdå på er!


//Ellen & Vaio

Jag har precis besökt en sida som jag inte besökt på väldigt länge. Jag tittade på lite vimmel bilder. Gisses säger jag bara. Vissa människor förändras aldrig. Där stod en platina blond brud med uringat och posarde lika dant som för tre år sedan, enda skillnaden var att de något hängiga brösten hade förvandlats till gigantiska silikonbröst. Varför blir jag inte förvånad? När jag klickade vidare blev jag en smula konfunderad över om jag verkligen tittade på krogbilder, eller om det var klassfoton från årets 12 åringar. Men jag kom snart på att så kan inte vara fallet eftersom bruden med sillisar är 21 precis som jag. Men de andra små flickorna som poserade på bild såg snarare ut som 12, så min tanke var inte helt fel.

Jag känner mig en smula missplacerad. Krogen, är det verkligen nånting för mig? De där 17 och 18 åringarna är oförskämt söta och jag är lite orolig att bli kallad tant om jag skulle få för mig att stappla in på ett uteställe med en åldergräns under 25. Och över 25 är jag ju inte, tack och lov. Jag känner mig inte bekväm med att sitta och stirra på folks bröst när jag går ut för att roa mig, och nu menar jag inte sillisar, utan mammor(!) som ammar. När man är närmare 30 än 20 är det lika bra att klippa medlemskorten på klubbarna och skicka efter rabattkort på "polarn och pyret".

Nä nu ska jag sluta fundera över min ålder och vart jag passar in och dra mig till sängen för att vila ögonen innan en hård arbetsdag framför dumburken uppenbarar sig.

Vi kanske ses på nån krog nånstans där endast 87:or får komma in, det vore finnemang om du frågar mig!

/Ellen 870511

Min oro över att det skulle regna på våran semester ö och vara solsken i sverige var helt förjäves. På natten/morgonen när vi skulle åka stod regnet som spön i backen på landvetter flyplats (yes! tänkte jag). Resan gick bra, men när vi väl var framme var vi lite missnöjda över vårat hotellrum, så vi bytte. Haha vi blev väl sådär omtyckta på hotellet sen, efter en kvart hade vi redan klagat två ggr och bytt rum en gång.

Över lag var hotellet jätte bra, helt okej rum, ganska stor balkong, fin pool, god frukost (jag åt fetaost och oliver med nybakat bröd varje morgon) och det bästa av allt, det klarblåa (egentligen mer turkosa) havet som närmaste granne. Fast där ljög jag lite, jag och Linus fick nämligen huvudvägen som närmasta granne. De första två nätterna sov jag inte mycket, men i slutet tyckte jag faktiskt om att ha balkongen mot vägen, det var jätte kul att sitta och glo på alla folk, reflektera över vilka restauranger de valde, vad de hade för kläder, vad de köpte, hur bruna de blev m.m. Linus hade dock svårare att sova, han tyckte att sängen var hård och att kudden va nästintill obefintlig, haha och män skall kalla sig "hårda".

En dag hyrde jag och Linkan fyrhjuling. Jag va as-skrajj i början men sen släpte det. Tur att Linus kunde köra, för ingen annan på ön kunde det. Vi åkte till Laganas för att titta på skölpaddor. Vi hyrde en trampebåt (för dyra pengar) och begav oss ut på havet, men vi såg inga skölpaddor, tyvärr. Jag ville verkligen. Lite besviket körde vi hem och la oss på hotellrummet för att sova siesta, i alla fall Linus, han sover nästan konstant, jag gick och köpte vatten om jag inte minns fel. När det blev lite svalare väckte jag linkan, han hade nämligen klagat på sin solexem, och fråga om vi inte kunde åka till de där stränderna reseledaren hade pratat om. Det gjorde vi. Ett val som vi sent kommer glömma. Herre min gud vad fint det var. Ja, jag blev nästan religiös av att se det. Vi körde upp i bergen, och såg den grekiska landsbygden när den är som bäst. Tanter med sjalar, hönor och kycklingar som pickade bland olivträden, får och gätter som låg uppe på bergen och idislade maten i timmar, till den fantastiska utsikten över havet. Vi stötte även på ett par restauranger, varav en med ett lamm som hängde på ett spett över öppen eld. Det tog faktiskt emot även i mig, som annars är ganska van vid sånt, jag har ju för bövelen klappat lammen precis innan, det kändes som att att gosa med sin egen mat. Så vi åt inte där.

Restaurangerna i våran by var ingen höjdare. Vi borde kanske ätit det där lammet i alla fall. Det var nämligen ganska turistig och brittisk mat, även om det fanns några guldkorn.

En annan dag tog vi lokalbussen in till Zakynthos stad, det var en upplevelse i sig att åka lokalbuss. Jag var rädd hela tiden, det var ju en grek som körde. Men när vi väl var framme i staden var jag avspänd och for mellan gatorna som om jag aldrig hade sett en affär i hela mitt liv. Tack linus för att du är så tålmodig, jag va nog inne i var enda liten butik. Kul var det oxå! Vi åt en utsökt lunch innan linus ledde oss tillbaka till bussen, jag hade varit för upptagen med att titta i affärer för att veta vart bussen gick ifrån. Men vi kom hem till slut i alla fall.

Det var ett litet utdrag från våran vecka. Nedan kommer lite bilder oxå. En bild säger ju mer än tusen ord, så slipper ni läsa mer ur mitt drabbel.

 


 
Gott med grekisksallad!


 
Semester!


 
Linus kalla öl!


 
Gott!


 
Jag på balkongen


 
Jag vilar på en kanon efter min hårda shoppingrunda i Zakynthos stad



Linus nya leksak



Stranden



En hungrig get



Jag är inte så grym på biljard




Vi avslutade nästan varje kväll med ett parti poker!




Ha det fint gott folk!

Gonatt / Eran Ellen