Fyrklöver

Nytt jobb, ny lägenhet. En del verkar tycka att jag har tur. Men det stämmer inte alls. Det är inte så att jag käkar fyrklöver till middag. Jag silar snarare tisstlar mellan tänderna. Jag tror att man skapar sitt eget öde. Allt handlar om ambitioner. När jag var 18 år satte jag upp mig på boplats, inte för att jag ville flytta, men jag kanske skulle vilja det i framtiden, så därför skapade jag mig möjligheten att få en lägenhet idag, fyra år senare. Mina vänner visste nog inte ens vad boplats var, det visste inte jag heller, men jag tog reda på det.

Att jag fått ett jobb handlar inte heller om tur. Det handlar om att jag hade ambitioner om att få en bra jobb som jag trivs med. Så fort jag gick ur gymnasiet pluggade jag upp mina betyg och sökte in till mäklarlinjen. Jag började ganska snart jobba extra på en mäklarbyrå som jag sedan slet för i 1,5 år (i mellanåt gratis) utan att få jobb. Nu har jag fått ett vikariat i ett område som inte är fint nog för alla, men jag lovar er, jag ska slita som ett djur, för en dag vill jag kunna köpa ett hus i ett område där mina barn kan växa upp och känna sig trygga. Och för att kunna göra det krävs det att man är en driven 22 åring med höga ambitioner, vare sig man käkar tisstlar till middag eller ej.


<-----INTE min frukost!


/Ellen

En dag på jobbet

Idag ville jag inte gå till jobbet. Det bar mig emot att kliva upp ur sängen, ännu mer att gå och lägga mig kvällen innan. Denna veckan blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Men jag fick en bra avslutning, tack vare Elsa.
Denna underbara gamla dam fick mig att inse att det faktiskt finns fördelar med mäklaryrket. Denna annars så hatade yrkesgrupp, får stå ut med mycket skit från olika håll. I Tisdags kunde man läsa i tidningen om en ung mäklar-kvinna i GBG som hade blivit mordhotad. Min chef kastade en blick på tidningen och konstaterade att "det där kommer bli vanligare och vanligare". Kul yrke tänkte jag, och började arbeta...min första dag på kontoret.

Tillbaka till Elsa. Idag skulle jag följa med en kollega på två intag. När vi kommer fram till den första är det ingen som öppnar, dom har antingen glömt av att vi skulle komma eller så skiter dom i det. Hungrig och less på otrevliga kunder beger vi oss till en gammal dam som "kanske" ska sälja sin bostad. Med iställd radar på att det inte kommer bli skarp läge irirrar vi omkring och letar efter en adress som inte finns. Ännu en underbar kund tänker vi. Ack så rätt vi hade. När vi väl fick rätt adress möttes vi av en doft av nybakat redan på parkeringen, ju närmare lägenheten dessuto starkare blev doften. När en gammal söt dam öppnar och bjuder in oss på kaffe och nybakde bullar, som smakde fantastiskt gott, kan det liksom inte gå fel. Det slutade med att damen skrev på och vi skildes med en kram.

Mer sånna kunder tack!


Kramar från Ellen

Dött

Ja här har det varit dött ett tag. Jag har haft fullt upp med annat, lite av det skrev jag nedanför. Har ju varit i Lysekil, på landet, Gullholmen, fiskat kräftor och mycket annat skoj.

Just nu är jag allt annat än död. Jag lever i allra högsta grad, i alla fall om dagarna. I onsdags hade jag fem visningar och efter det tog jag en fika på Condeco med Hanna. När jag kom hem var klockan nästan tio och det var dags att gå och lägga sig för att orka nästa dag. Veckan har varit galen och nu är jag trött. Men det är kul att få se Göteborg från den fina insidan och inte bara utsidan som jag tidigare sett.


En tanke
En morgon när jag promenerade upp längs Avenyn stannade jag till framför en gubbe som sålde Faktum, jag stirrade på honom och sedan på mig. Där gick jag i kostym och han stod i trasiga jeans och en solkig keps. Jag tänkte fråga honom om han vet skillnaden på mig och honom? Svaret hade varit kläderna. Han tjänar förmodligen bättre än mig. Men det sa jag inte. Jag gick vidare med fattiga steg mot den vackra porten på Kungsportsavenyn. Tänk vad mycket vi männskor kan dölja genom att klä oss i en viss kod. Att hålla skenet uppe. Det finns förmodligen ett par skillnader till mellan mig och gubben som sålde faktum, en av dom är att jag har folk runt omkring mig som hjälper mig att gå runt. Utan dom hade jag kanske också stått och sålt faktum om dagarna och inte visat flaschiga våningar i Lorensberg. Man ska inte glömma skillnaden mellan oss människor är ganska liten. Vi brukar vara ganska duktiga på att bygga upp en fasad som visar vilka vi är, men minsta lilla grej kan få fasaden att falla och då står vi där blottade med en faktum i handen.


/en eftertänksam Ellen

I denna ljuva sommartid

Jag har spenderat en del av min lediga tid på landet. Så himla skönt att få göra lite sommaraktiviteter. Jag har bland annat varit på jordgubbsplock och plockat massa goda jordgubbar.

Snart bär det av mot Stockholm för att hälsa på syrran och titta på Britney Spears. Vi ska nog hinna med lite Allsång på skansen också. Sen ska jag vidare upp till Piteå för att hämta hem lille Milo, en Schiller stövare som ska bli familjen Anderssons senaste tillskott. Syrran ska till Gotland och leva loppan, sen kommer hon äntligen hem till Götet.

Senare i sommar skall vi till Lysekil, sen kanske jag ska till Gullholmen några dagar med Linus familj. Det ska bli skönt att komma ut till havet. Jag älskar verkligen havet, jag har längtat efter att komma dit enda sen i April...en lång längtan. En dag kanske jag flyttar dit, vem vet?!

Igår bjöd Linus mig på bio. Det blev en rejäl överaskning när jag upptäckte att han bokat VIPen och dessutom en svensk film som jag ville se (Linus brukar inte gilla svenska filmer). Vi blev båda positivt överaskade av Johan Falk- GIS. Det var mycket action och det är alltid lite extra kul när man känner igen sig i omgivningen.

Idag har jag namnsdag och denna alldeles speciella dag skall jag spendera i tvättstugan och med en damsugare i handen. Roligt. Jag kanske tar en sväng om NK och kollar in rean också, något kul måste man ju få göra på sin namnsdag, eller hur?!


En sommar på landet, för längesen!


Trevlig sommar allesammans!

Kramar Ellen

Jag tror jag tror på sommaren...

Så var den här till sist. Som jag har längtat!

Lagom till att sommaren kom, blev jag sjuk. Sitter här med halsont och feber när vädret är strålande. Min vanliga otur.

Midsommarafton firades på landet med god mat, trevligt folk och lekar. Lika kul som alltid.

På söndagen fyllde syrran 25 och detta frirades med ett besök på hamnkrogen i Gottskär. Mysigt som bara den.

Nedan följer lite bilder. De flesta förklarar sig själva, om inte så får ni gissa.


Kramar Ellen




Trötter

Nu är jag banne mej trött. Jag sliter verkligen, kämpar som bara den. Utan resultat. Idag fick jag reda på att jag inte får något jobb på Bjurfors. Men det va ganska väntat. Trots detta, jobbade jag till klockan åtta idag. Utan lön. På sista visningen va jag så trött att jag mest stod i ett hörn och gäspade, kände mig som världens sämsta mäklare. Men dom skulle bara veta. Jag har stressat hela dagen, att äta och gå på toaletten är inte längre väsentliga saker som man hinner med på dagarna. Det får vänta.

Så kvart över åtta tog jag trötta steg upp för trappan, hasade mig in in i lägenheten...in på toaletten och sen till köket för att trycka i mig mackor som Linus hade gjort. Nu, äntligen ska jag sova. Synd bara att dagarna bli så korta. Jag hinner ju inte med mycket på fritiden direkt. Imon börjar dagen med ett tillträde på banken i Lerum...sen ska jag vidare på ett tillträde i väster. Sen ber jag till Gud att jag ska hinna äta lunch. Men nu vill jag bara sova.

Godnatt mina vänner!

Kramar Ellen

SATC & mat

Jag går hem från jobbet, samma väg som vanligt. Men det här dagen regnar det. Det luktar sommar när dropparna träffar asfalten och jag går som i en drömvärld genom stans finaste villakvarter. Plötsligt ser jag en fågelunge. Den sitter på marken och piper efter sin mamma. Mamman kommer flygande med mat, men hindras av alla cyklister som svischar förbi. Jag stannar och tittar en stund, sen går jag vidare. När jag kommit en bit bort, vänder jag mig om, går med raska steg mot den lilla fågelungen, ställer bort min väska och sätter mig på på huk, jag är rädd, blundar när jag tar den lilla, lilla kroppen i min hand, den är så lätt att jag knapt känner den. När jag sätter den på muren, slår mig tanken hur jag kan vara så upptagen med mina egna problem, att jag går rakt föbi en liten fågel, som behövade min hjälp. Att jag dessutom är rädd för det lilla fjuniga rundstycket får mig att känna mig dum.

När jag kommer hem lagar jag lite lunch, hann inte äta på jobbet. Sen sätter jag mig i soffan och tittar på satc, sista skivan. Jag gråter flera gånger. Jag vet inte varför. Men jag kan inte sluta tänka på den lilla fågelungen.

Ibland önskar jag att någon lyfte upp mig på muren, räddade mig från alla cyklister. Men framförallt så önskar jag att jag kunde sluta tycka så förbannat synd om mig själv. För jag är inte upptagnare än att jag kan hjälpa någon som behöver min hjälp.

/Ellen

Slit och släp

Inget sommarlov här inte. Jag sliter som ett djur på praktiken, det skulle vara helt okej om man fick lite betalt. Det tar emot att flytta hem, trivs ju i min lägenhet nu. Men inga pengar ingen lägenhet.

Jag känner ändå att jag lär mig mycket på jobbet. Det är jag och 10 grabbar som jobbar på övervåningen, ingen bra könsfördelning direkt. Igår gjorde jag min första annons, den kommer i tidningen på måndag =).

Jag pusslar ihop dagarna så gott det går, vill ju hinna träffa syrran en del innan hon åker tillbaka till sthlm. Fick förresten ett jätte fint halsband från Dyrberg/Kern av henne i födelsedagspresent. Har försökt hitta en bild, men det verkar inte finnas nån på just mitt halsband. Det kommer iaf från den nya vårkollektionen och är supersnyggt.


I måndags åkte familjen till Marstrand, lägger upp lite bilder från det sen. Det är så himla mysigt att göra sånna där saker, det är typiskt min familj att ge sig ut med packning och hund, bara för en stund. Men det är ju verkligen värt det. När vi kom hem efter utflykten grillade vi fläskfilé, sen var det dags för mig att åka hem och sova, praktiken kallar.

I söndags hade jag lite kalas för Linus familj. Jag bakade tårta och städade som en tok (det behövdes). Det var jätte trevligt att ha dom här, och jag bjöd in dom till våran årliga midsommar fest på landet, det var uppskattat! Jag fick jätte fina födelsedagspresenter, en jordgubbsplanda bl.a. och det är verkligen "jag"...tycker det är kul med sånna grejer. Jag hoppas inte att det blåser bort från balkongen nu bara...

Nu ska jag sätta lite fart igen!

Nedan ett litet bildkollage från Marstrand.





Ha det gott ---Kramar


Min bok

Så var det dags att vända blad. Jag börjar inse att allting tar slut, förr eller senare. Om man vill det eller ej. Det är nog bäst att vänja sig. Ingenting varar för evigt.

Inte heller skolan varar för evigt. Idag skrev jag min sista tenta, kanske någonsin, kanske bara för ett tag. Det kändes bra i alla fall. Bra i den mening att jag tror att jag klarar den. Mindre bra att jag lämnar en rolig och lärorik tid bakom mig. Skolans väggar fungerar som en skyddande borg, man vet vad man har, men inte vad man får.

Det sistnämnda gäller inte bara skolan, utan hela livet.

Just nu känns det som om jag inte har någonting. Alltså kan jag bara få saker från och med nu. Jag vet vad jag har (ingenting), men jag vet inte vad jag får (någonting kommer jag ju att få, eller?).

Förra kapitlet hade inget roligt slut. Jag var mest ledsen, stressad och inte ens examensfesten var rolig. På nåt sätt så känns det som om det bara kan bli bättre. Men det kanske dröjer.

Sommarens planer är att jobba gratis och bo hemma. Inget annat planerat faktiskt. Och jag tycker att det är ganska skönt. I natt ska jag sova gott, det har jag längtat efter länge.



Jag hoppas att nästa kapitel får ett lyckligt slut!

Kram Ellen

Födelsedag och andra dagar

Ett år äldre och hundra erfarenheter rikare. Och...tusentals kronor fattigare...haha.

Det blev ju bra till slut. Allt verkar ha en förmåga att lösa sig, om än i sista stund.

Jag fick en bra födelsedag, de som jag bryr mig om kom ihåg mig. Jag fick dessutom
massor med fina grejer av mina föräldrar och Linus. Mamma har en försmåga att lyckas
med kalas. Bara lukten av syren får mig att andas födelsedag och festligheter. Det är de
små detaljerna som gör det.

Några materiella ting jag erhöll:

- Blommig klänning
- Randig klänning
- Kjol, ett linne, leggins
- Bikini
- Necessär med massor av fina gejer (naglack, fil, krämer m.m.)
- Hårspännen
- Väska
- Lisebergskort

Från Linus fick jag:

- En jätte fin orkidé
- Choklad
- Presentkort
- Sex & the City boxen

I morgon väntas ett paket från min syster som har förmånen att spendera en vecka i Götet.

Men det viktigaste på min födelsedag var ändå att ni brydde er, mamma och pappa som ordnade ett fantastiskt kalas, ni får det att kännas som om jag fyller jämt varje år, haha. Linus som dök upp efter jobbet och gjorde min kväll fantastisk. Annicka som ringde från Norge och Lina som ringde från London, det betyder mycket. Sofia som fick halva klassen att sjunga "Ja må hon leva" . Och syrran, som skickar kort och ringer, trots att jag dissar dig lite (utan mening). Tusen tack allihopa!

Oj, jag glömde visst en liten sak...jag fick ju en biljett till BRITNEY SPEARS i Globen den 13 Juli....bara en liten detalj sådär...jag menar, det är ju detaljerna som gör det.

Tack!

Nästa vecka tar jag examen, innan dess lär jag inte hinna skriva...jag har en del att stå i, sista tentan plus grupparbete, sen är det arbetsförmedlingen som väntar...gosh....det ska bli skönt att få sova ut! Skämt å sido så ska jag försöka få bukt med min praktik.

På lördag väntar examensfest, trerätters på Grand Hotell...ska bli kul, men sorgligt, sista natten med klassen.

God Natt, mina vänner!

Sent i säng som vanligt...

Eran Ellen


Vår, vår underbara vår

Våren är här. Äntligen!

I fredags var jag ledig så jag åkte med mamma och pappa upp till landet. Vi grillade och drack rosé på altanen och jag riktigt kände hur våren spred sig i kroppen. Oj, vad jag älskar det stället.

På lördag tog jag bussen hem till Götet där jag korkade upp med "en dagens" (som Annicka lärde mig att det heter) på balkongen och avnjöt kvällen med en gammal vän. Hon passade dessutom på att klippa mig, jätte skönt att bli av med de slitna topparna. Sedan bar det iväg till Trädgårn där det va full smockat med folk, ganska många bekanta ansikten som man inte sett på länge, det va kul. Vi mötte även upp lina där, som var bra i gasen och hade ett sprudlande humör hela kvällen. Hon är ju mästerfotografen i gänget så jag inväntar bilder från henne.

Så länge får ni hålla tillgodo med ett par från mig.




Observera mitt röda fejs, jag solade lite väl länge på landet kanske...


God Natt!

Kramar Elen

Ingen förändring

Fortfarande sjuk och det börjar få förödande konsekvenser. Jag har missat skolan och praktiken.

Känner mig ganska deppig...har ju verken tid eller lust att vara sjuk nu och absolut inte såhär mycket och länge.

Det enda som kan få mig på gott humör är att vinna en mille eller två...för då kanske jag kan överleva sommaren utan jobb och dessutom roa mig. Lär ju aldrig få nåt jobb nu när jag har missat första delen av praktiken. Det kan faktiskt inte bli värre på den fronten nu. Kommer säkert missa de två sista tentorna nu också, vilket betyder att jag inte blir färdig med min utbildning.

Fy fan, varför ska man bli sjuk när det är som mest olämpligt???


//Ellen

Arg, ledsen och besviken

Jag är sjuk. Har knapt kunnat sova i natt p.g.a. ont i halsen och hosta. Detta betyder att jag är borta från min praktik redan andra dagen och att jag missar utgången ikväll, det fina vädret och hela helgens härligheter.

Synd att folk inte kan hålla sig hemma när de är sjuka. Det hade underlättat för andra.

/Ellen

Pain

Idag gjorde jag min första dag som praktikant. Det gick jätte bra. Förutom att jag spottade ut mitt tuggumi i det som jag trodde var en papperskorg i en extremt designad lägenhet på Lindholmen, och det visade sig inte alls vara en papperskorg. Papperskorgen var förresten så modern att jag (samt flera spekulanter) undrarde vad makapären va för nåt. För övrigt har jag varit med på två visningar, en kontraktskrivning och ett tillträde. Med andra ord har jag lärt mig mer på en praktikdag än två år på högskolan.

Varit på min första Öismatch för iår. Och förmodligen den sista. Fan va dyrt det är. Även om vi köpte biljetter av några tjejer som hade fått gratisbiljetter, som vi prutade ner till 150 spänn. Vi satt dock ganska bra. Mitt i smeten, bland Håkan Mild och några Öisspelare.

I morse vaknade jag med ont i halsen. Så jävla onödigt. Jag får verkligen inte bli sjuk nu, men visste nästan att jag skulle bli det. Ont i halsen och förkylning smittar nämligen, tro det eller ej.


Hej svej connyrej!

//Ellen

Alltid lika jobbigt...

...med begravningar

Om

Min profilbild

Ellen

RSS 2.0